Utbildning av akademichefer

I augusti genomfördes den första utbildningen av akademichefer i samarbete mellan SEF och Linnéuniversitetet. Läs mer här. Själv pratade jag en hel del om vilka mål det finns för akademiverksamheten. Det visade sig att det inte var självklart hur man skulle definiera det. “X antal spelare till A-laget” är till exempel ett knepigt mått. Dels styr inte akademichefen över det. Dels ändras detta så fort A-laget byter nivå (allsvenskan, superettan, topplag-bottenlag, etc.). En rekommendation är därför att också ha andra mål. Vi får se vad akademicheferna hittar på.

Behöver vi kunna prata med varandra?

Det sägs nu att Malmö FF anställer språklärare för att hjälpa Yotun och Carvalho, som bara pratar spanska. Jag gillar MFF, men det här förstår jag inte. Om det stämmer att man inte från dag 1 satte in språklärare har man gjort sig skyldig till en rejäl blunder. Hur kan man ens tänka sig denna idag, år 2015, att man kan spela på absoluta toppnivå utan att kunna kommunicera (nästintill) perfekt med varandra? Särskilt, med tanke på att det är många nya spelare, som är ovana vid varandra, borde kommunikation vara mycket hög prioritet. För det är ju trots allt på planen, i högt tempo som matchen spelas.

Det går att tänka sig att MFF har haft något slags kommunikationssystem, t ex pratat på engelska, men det låter som om man inte tagit detta på riktigt allvar. Vill vi ta fotboll på allvar som en professionell verksamhet måste vi gå hela vägen. Då är kommunikationen central.

Kalmar FF får kritik

I en insändare i Barometern får Kalmar FF kritik för att vara en klubb med “sned värdegrund”. Det handlar om att klubben nekat en ny spelare att vara med i 11-årslaget efter en provträning. Argumenten lär dels vara att det inte finns plats, dels att han inte “höll måttet”. Det finns fler artiklar och kommentarer. Läs gärna och fundera på hur man kan hantera fenomenet. Det är viktigt att gå bortom frågan om “rätt” och “fel” och fundera på alternativen.

Kom ihåg att det är många aktiviteter som har begränsade platser och där barn nekas tillträde. Ska de “tvingas” öppna upp för alla som vill vara med?

I Simskolan får man inte vara med i den grupp man vill utan det bedöms utifrån simkunnighet. Man kan få simma med yngre eller äldre barn beroende på nivå. Är det fel?

Inom bordtennisen är det samma sak. Det är ingen mening att en erfaren och duktig 11-åring möter en nybörjare i samma ålder. Eller borde de tvingas spela mot varandra?

Om talangutveckling

Angående debatten kring talangutveckling, läs gärna denna kommentar angående utspelet from Professor Peterson. Mitt stora “problem” med Petersons utspel är att han saknar bevis för allt det han pläderar för. Det är en sak att säga att vi missar talanger med dagens system. Det finns dock inget bevis för att andra system skulle vara bättre. Varför inte? Jo, därför att vi helt enkelt inte har använt andra system.

Belgien används ibland som exempel. Men, är de annorlunda? Se intressant kommentar av Jacob Gudiol.

 

Konferensrapport nr 4

… forts. Ett central inslag i konferensen handlade om Football Fitness (ibland kallat “recreational football” eller “Football for Health”). I Danmark har man satsat mycket på detta. Det handlar om att använda fotboll för att öka hälsan hos medborgare. Det kan handla om att erbjuda kvinnor som aldrig spelat fotboll en möjlighet att i organiserad form träna och spela fotboll. En annan variant är att låta äldre personer med olika former av sjukdomar spela fotboll. Det är inte “rulla ut en boll och låt den rulla” utan ett medvetet och systematiskt koncept med anpassad uppvärmning, anpassad spelplan och främst i det senare fallet, mätningar av fysiologisk och psykologisk status.

Satsningen har pågått några år och 200 klubbar i Danmark sägs ha anammat konceptet. Det finns redan några artiklar, bl a om effekterna på klubbarna och effekter på sjukdomar. En nyhetsartikel hittar du här.

Under konferensen fick vi testa på uppvärmningskonceptet och se hur “FC Prostata” spelade en match. Ja, laget innehåller män över 70 år med prostatacancer. De har förbättrat sin hälsa. Dessutom, vilket är en poäng forskarna framhåller, tycker deltagarna detta är roligt. Man har här jämfört med hur deltagare upplever spinning. Detta upplevs som jobbigt och slitigt, “men man får ju belöningen sedan”. Fotbollsdeltagarna ler mest hela tiden och tycker det är fantastiskt roligt.

Spelplanen motsvarade ungefär en tredjedels sporthall på tvären. Med höga sargar, så bollen hela tiden (nästan) är i spel. Helst är det få spelare, 3 mot 3, i “small-sided games”.

Det var inspirerande att höra och se. Med tanke på att korpfotboll i vissa städer i Sverige är mycket populärt så är det inte långsökt att tänka sig att en svensk variant av Football fitness skulle kunna fungera. Jag ser det som en spännande möjlighet för klubbar att nå nya målgrupper.

 

 

Konferensrapport nr 3

Det första jag gjorde när jag kom till DGI-Byen i centrala Köpenhamn var att titta igenom deltagarförteckningen. Detta föranledde en hel del funderingar. I listan hittade jag representanter bl a från följande klubbar

  • Southampton FC
  • Hull City Tigers
  • FC Twente
  • Azul FC (Mexico)
  • Liverpool
  • IF Lyseng
  • Bröndby IF
  • Juventus
  • Celtic
  • FC Köpenhamn
  • FC Midjylland
  • FC Nordsjelland
  • Manchester United

Inte en enda representant från en svensk fotbollsförening. Om man nu inte ska räkna mig själv som tränare i Östers IF…

Till detta, inte en enda representant från Svenska Fotbollförbundet eller från något distriktsförbund. Däremot fanns det representanter från andra nordiska länder och länder såsom Zimbabwe, Lettland, Rumänien, Japan, Korea och Ungern.

Inte en enda representant från Sverige alltså. “Tur” att det var ett halvdussin forskare från Sverige där. Visst föranleder det en del tankar…?

 

Konferensrapport nr 2

World Congress of Science and Football hålls vart fjärde år. Förra gången hölls den i Japan. Nästa gång, år 2019, är det Australien som är värdland. Med tanke på detta är det således inte så ofta man har möjlighet att åka på en sådan här konferens så nära Sverige.

För mig var det debut på den här konferensen och jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. I programmet kunde man förvänta sig presentationer kring fysiologi, biomekanik, idrottsmedicin, psykologi, coaching, föreningsutveckling, matchanalys, hälsa, med mera.

Ett sådant program innebär stora chanser att lära sig helt nya saker och få nya perspektiv då man träffar forskare från andra fält än det egna. Däremot brukar man lära sig mindre om just det specifika ämnet man själv håller på med.

Min egen presentation hade titeln Organizational Culture Change in a Voluntary Amateur Football Club – A Critical Reflection och tillhörde en session som var i klar minoritet på konferensen.