Angående talangutveckling

Även om den här artikeln kom för ett år sedan är den fortfarande aktuell. Stefan Lund m fl har studerat hur man i svensk fotboll försöker identifiera talang. På det stora hela stämmer deras resultat med internationell forskning. Magkänslan verkar vara viktig…

Det finns också en podd från Linnéuniversitetet (Snillen stimulerar) där Stefan utvecklar resonemanget.

 

Är det individuell utveckling så är det

Många fotbollslag på elitnivå har idag lärt sig att när det gäller ungdoms-/akademiverksamhet prata i termer om individuell spelarutveckling. Det är det som står i fokus, inte laget. För IFK Norrköping har det uppenbarligen betytt något i praktiken också, där duktiga spelare hela tiden flyttas upp. Man har inte byggt lag, så som många andra gör. Läs mer här.
Detta står i kontrast med andra föreningar där jag hör ungdomsledare säga att man “inte ska splittra en åldersgrupp”. Det sistnämnda låter ju bra, men skapar också ojämna träningsgrupper. Är det rätt väg att gå om individens utveckling står i fokus? Visst är det viktigt att vara med kompisar i samma ålder. För en del kanske det gagnar utvecklingen bäst. För andra är det förmodligen inte så. Det är dessutom fullt möjligt att få nya kompisar, en del äldre, en del yngre.
Det ska bli spännande att se om IFK Norrköping kan skapa kontinuitet i sitt utvecklingsarbete.

Utbildning av akademichefer

I augusti genomfördes den första utbildningen av akademichefer i samarbete mellan SEF och Linnéuniversitetet. Läs mer här. Själv pratade jag en hel del om vilka mål det finns för akademiverksamheten. Det visade sig att det inte var självklart hur man skulle definiera det. “X antal spelare till A-laget” är till exempel ett knepigt mått. Dels styr inte akademichefen över det. Dels ändras detta så fort A-laget byter nivå (allsvenskan, superettan, topplag-bottenlag, etc.). En rekommendation är därför att också ha andra mål. Vi får se vad akademicheferna hittar på.

Behöver vi kunna prata med varandra?

Det sägs nu att Malmö FF anställer språklärare för att hjälpa Yotun och Carvalho, som bara pratar spanska. Jag gillar MFF, men det här förstår jag inte. Om det stämmer att man inte från dag 1 satte in språklärare har man gjort sig skyldig till en rejäl blunder. Hur kan man ens tänka sig denna idag, år 2015, att man kan spela på absoluta toppnivå utan att kunna kommunicera (nästintill) perfekt med varandra? Särskilt, med tanke på att det är många nya spelare, som är ovana vid varandra, borde kommunikation vara mycket hög prioritet. För det är ju trots allt på planen, i högt tempo som matchen spelas.

Det går att tänka sig att MFF har haft något slags kommunikationssystem, t ex pratat på engelska, men det låter som om man inte tagit detta på riktigt allvar. Vill vi ta fotboll på allvar som en professionell verksamhet måste vi gå hela vägen. Då är kommunikationen central.

Kalmar FF får kritik

I en insändare i Barometern får Kalmar FF kritik för att vara en klubb med “sned värdegrund”. Det handlar om att klubben nekat en ny spelare att vara med i 11-årslaget efter en provträning. Argumenten lär dels vara att det inte finns plats, dels att han inte “höll måttet”. Det finns fler artiklar och kommentarer. Läs gärna och fundera på hur man kan hantera fenomenet. Det är viktigt att gå bortom frågan om “rätt” och “fel” och fundera på alternativen.

Kom ihåg att det är många aktiviteter som har begränsade platser och där barn nekas tillträde. Ska de “tvingas” öppna upp för alla som vill vara med?

I Simskolan får man inte vara med i den grupp man vill utan det bedöms utifrån simkunnighet. Man kan få simma med yngre eller äldre barn beroende på nivå. Är det fel?

Inom bordtennisen är det samma sak. Det är ingen mening att en erfaren och duktig 11-åring möter en nybörjare i samma ålder. Eller borde de tvingas spela mot varandra?