Konferensrapport – Ny bok om fotbollens betydelse

På konferensen som nämns i föregående inlägg presenterade Tamir Bar-on (från sin nya bok The World through soccer. Jag känner inte till honom sedan tidigare och det är svårt bedöma den innan man läst. Men, sett till hur han presenterade den, verkar den intressant. På ett systematiskt sätt går han igenom olika typer av betydelser och illustrerar med hjälp av kända spelare. Några exempel är “Soccer as a secular religion”, “Socccer, business and marketing”, “Soccer as a childhood Dream”, Soccer and immortality”.

Ny bok: Ledning av idrottsföreningar

Min nya bok om ledning av idrottsföreningar finns ute nu i begränsad upplaga (fler kommer i augusti).

“Vad innebär det att leda en idrottsförening på gärdsgårdsnivå? Hur kan man hantera de ständigt ökande krav som ställs på verksamheten i form av kompetens och pengar? I en unik studie diskuteras dessa och många andra närliggande frågor. I boken får vi följa hur författaren engagerar sig i idrottsföreningen Sandsbro AIK och under fem års tid deltar intensivt i ledning och utveckling av verksamheten. Det sker en kraftig utveckling, både ekonomiskt och verksamhetsmässigt – en utveckling som dock inte är problemfri.”. Läs mer på Adlibris.

Ny bok på gång…

Jag är på gång med en ny bok som handlar om Ledning av idrottsföreningar. Det är en rapport från en ingående fallstudie av en breddidrottsförening, med fotbollsverksamheten i fokus. Den planeras komma ut i juni. Boken har redan väckt visst intresse, i tidningar och radio. Förhoppningsvis leder det till nya satsningar på forskning och utveckling kring just ledning av sådana organisationer. Mer information om boken hittar du här.

Spela på bästa fot

Läste i helgen “Spela på bästa fot. Om att leda med glädje”, skriven av Pia Sundhage och Elisabeth Solin. Boken består av dagboksanteckningar från 2008, då hon som förbundskapten för USA:s damer tog OS-guld. I slutet av varje kapitel gör Elisabeth några reflektioner, ibland utifrån ledarskapsteorier, i syfte att ge inspiration åt chefer i andra typer av organisationer (än fotbollslag). Hon var under perioden mentor åt Pia (och är det fortfarande vad jag förstår).

Boken har fått blandade recensioner, bl a här. Jag har också blandade känslor. Det som är bra är avsnitten där hon visar hur hon försöker åstadkomma förändring hos spelarna. Hennes första möte med spelarna inleder hon med att sjunga Bob Dylan (Times they are…). Det visar ett stort mod och på en spännande inställning till hur man bygger relationer som ska leda till förändring. Hon känns vibrerande nära spelarna och gruppen. Här har många något att inspireras av. Pia visar också sin förmåga att leta efter och upptäcka processer som pågår under ytan, vilket är viktigt för att skapa en bra grupp. Osökt undrar jag lite över om samma kompetens fanns inom svenska herrlandslaget tidigare. Det är också en blick in i en annorlunda värld, väsensskild från villkoren för svenska fotbollstjejer.  Att ta ut truppen till tävlingar får helt andra konsekvenser än här.

Reflektionsavsnitten däremot skummar jag över. Jag kan dock tänka mig att en del finner dom intressanta. Det är i alla fall ett försök till att “flytta över” detta till andra sammanhang. För mig blir det dock lite väl lättsmält.  Jag blir också lite tveksam inför det faktum att Elisabeth säljer föreläsningar där hon föreläser om Pias ledarskap. Jag förstår ju att det kan finnas en poäng, men det blir ändå lite konstigt… Det är väl Pia själv man vill höra.

Nåväl, läser man dagboksavsnitten får man en intressant inblick i en spännande resa och ett antal exempel som kan inspirera till ledarskap både i och utom idrottens värld. Ambitiösa fotbollstränare borde särskilt få en del att fundera på. Det finns sämre böcker inom genren än denna.

Zlatan

Zlatans bok är riktigt bra. Ur många olika synvinklar. Utifrån Football Management-perspektiv kan man t ex notera hur Ajax tydligen lade 85 miljoner på en investering som man sedan lämnade vind för våg i en lägenhet. Eller att machoattityden hos tränare är makalöst tröttande.  Eller att det tydligen var agenten som fick Zlatan att börja tänka om kring sitt tränande i Ajax. Inte tränaren. Inte klubbledningen. Visst får man tänka på att det är Zlatans berättelse. Men ändå. Det är tankeväckande läsning.

På Gunnar Nordahls tid…

Senaste veckorna har jag läst “Guld och gröna planer“, skriven 1954 av Gunnar Nordahl (även om jag misstänker att någon hjälpt honom med texten). Han hade då varit proffs i AC Milan sedan 1949 och tillsammans med bl a Gunnar Gren och Nils Liedholm bildat den fruktade anfallstrion Gre-No-Li. Han var en framgångsrik center med ett omtalat kanonskott (säsongen 49/50 gjorde han 35 mål för Milan). Några mål finns här i ett youtubeklipp.

I boken får man läsa om vardagen för en fotbollsspelare. Måndagen är ledig. Tisdag morgon kl 9-10 ska man vara i klubblokalerna för “kontroll”, dock ingen träning, den sker inte förrän kl 17. Då är den lätt och avslutas med bad och massage. Ingen boll används. Onsdag fm är det genomgång av senaste matchen. Efter det är det ibland träning, ibland inte. Torsdag är det hårdkörning, ofta med internmatch. Fredag fm är det gymnastik, lätt bollträning etc. Lördag gås alla krämpor igenom  (av massör får man misstänka). Sedan är det resa (bortamatch) eller gemensamt biobesök (!). Man får komma ihåg att det var en annan tid och en annan fotboll… men nog trodde jag att de tränade lite mer.

Att det var en annan tid även på “managementsidan” framkommer av att spelarna på matchdagen samlades för mat och taktikgenomgång och sedan åkte till San Siro individuellt i sina egna bilar. Ingen gemensam buss här inte. Vidare fanns det ett synsätt på det här med övergångar som känns rätt uppfriskande. Sex månader efter att Gunnar värvats och fått en “signing bonus” värvar man Gunnar Gren och Nisse Liedholm. Då hade priset på svenska spelare gått upp, så de fick en högre bonus. Omedelbart fick Gunnar Nordahl mellanskillnaden som kompensation. Det var ju inte Gunnars fel att priserna hade gått upp, typ…

Nåväl, om detta och en hel del till finns att läsa i boken, som var mer intressant än vad jag trodde den skulle vara. Bara det att man redan då hemlighöll vilken domare som skulle döma vilken match. Gunnar kommenterar med att något liknande vore otänkbart i Sverige. Ja, då var det otänkbart…