Uppsats om fotbollens värdegrund

I uppsatsen Fotbollens värdegrund av Celil & Tiderman (2014) undersöks hur ungdomar och föräldrar uppfattar värdegrundsarbetet inom fotbollen. 192 respondenter (ungefär hälften ungdomar och hälften vuxna) fick svara på enkätfrågor. Resultaten visar…

“…mer än hälften uppfattade att toppning förekom, där föräldrar uppfattade att det var vanligare än vad ungdomarna gjorde. Resultatet har även visat att former av social och verbal mobbning är förekommande och att en fjärdedel av respondenterna ansåg att det var okej att fuska om det innebar att laget vann matchen. Studien visade att det fanns en markant skillnad på antalet kvinnliga och manliga ledare bland lagen.”

Studien problematiserar idén att fotbollen enbart innebär en god uppfostringsmiljö. Huruvida studien egentligen handlar om själva värdegrundsarbetet är jag tveksam till. Den fokuserar mer resultatet av eventuellt värdegrundsarbete. Uppsatsen genererar dock intressanta frågor man kan ställa sig: hur kommer det sig att så många anser det vara ok att fuska?

Uppsats Styrkort i Elfsborg

För den som är intresserade av ekonomi fotbollsklubbar tipsar jag idag om uppsatsen “Balanserat styrkort i IF Elfsborg – Hur fungerar det i praktiken?” av Viklund & Wetterberg (2012). I sammanfattningen skrivs:

“Resultatet visar att man inom Elfsborg egentligen inte styr sin verksamhet med balanserat styrkort, utan att man snarare skapat en egen modell som man med tiden valt att kalla för balanserat styrkort då det liknar Elfsborgs modell. Att de två modellerna liknar varandra är tydligt vilket vi visar genom att koppla praktiken till teorin. Elfsborg följer till stor del de fyra grundläggande parametrarna som förespråkas i litteraturen om balanserat styrkort. Vi konstaterar även att anledningen till varför man valt att koppla in balanserat styrkort i verksamheten är att det fanns problem i organisationen som man önskade lösa.”

Man mäter Sportsligt resultat, Marknadsintäkter, Ekonomiskt resultat, Konsolideringsgrad (eget kapital i förhållande till personalkostnaderna). Det är kanske främst det sistnämnda som kan överraska positivt för en företagsekonom. Bakgrunden till måttet är att föreningen vid en degradering vill undvika att sälja spelare av ekonomiska skäl. Läs gärna mer i uppsatsen.

Uppsats: Mer än bara fotboll

Marcus Lindström skrev våren 2013 en uppsats med titeln: Mer än bara fotboll: en studie om supporterskap, kommersialisering och demokrati. Han sammanfattar den så här:

“Uppsatsen är en studie baserad på litteraturstudier samt kvalitativa intervjuer med svenska fotbollssupportrar. Studien skildrar hur nyliberalismen har påverkat fotbollens värld och dess supportrar. Hur det kommersiella racet efter framgång kan hamna i konflikt med supportrarnas strävan och upplevelser av community/gemenskap. Men också hur dessa två motpoler på en rimlig nivå kan få varandra att växa. Uppsatsen skildrar också vad som sker när den nyliberala utvecklingen gått för långt och supportrarna känner sig undanträngda. Uppsatsen är en redogörelse kring deras strävan och kamp för mer inflytande och lokaldemokrati inom den fotbollsvärld de känner sig som medproducenter till. Uppsatsen redogör också skäl till varför det är relevant för det utomstående samhället att fotbollen är demokratisk.”

Uppsatsen lyfter en del intressanta frågeställningar. Den lider dock lite av att inte vara särskilt djupt insatt i den svenska fotbollsforskning som redan finns. Jag tänker här t ex på Torbjörn Anderssons studier (bl a Kung fotboll), Tomas Petersons studier och min egen bok, Ledning av idrottsföreningar, som kom förra året. När man tar intryck av utvecklingen i England när det gäller supporterstyrda klubbar kan man ibland glömma att det som eftersträvas och hyllas är det fenomen som vi redan har i Sverige: medlemmarna äger och styr klubben. Det formella ägande är dock en sak. Hur det fungerar i praktiken är en annan. Medlemmarna måste engagera sig aktivt, annars är det lätt för en liten klick att styra föreningen som de vill. Detta oavsett vem som formellt äger. Omvänt, även om en förening skulle ägas av privata aktörer, så kan supportrar utöva inflytande bl a genom att inte köpa föreningens produkter. Jag menar inte att det i sin tur skulle vara okomplicerat, bara att diskussionen om formellt ägande av föreningen måste omfatta hela komplexiteten, dvs både det formella och hur det i praktiken fungerar eller skulle kunna fungera.

Fotbollsledares syn på ledarskap

Med tanke på den debatt som nu förs kring ledarskap inom idrotten är det intressant att läsa uppsatsen Idrott som en demokratisk skola av Emelie Wallgren. Den kom år 2011 och handlar om fotbollstränares syn på ledarskap. Där kan man bl a få läsa om ledare som erkänner: “Ibland hetsar vi killarna för mycket” och att de inte välkomnar alla som vill spela till sitt lag. Dessa saknar ledarutbildning. Författaren problematiserar detta i förhållande till bl a dokumentet Idrotten vill.

Hon drar slutsatsen att i många avseenden är idrott en demokratisk skola för ledarna. Vad hon inte så tydligt diskuterar är i vilken utsträckning de ledare som hänvisas till i föregående stycke, i praktiken lär ut demokrati till sina spelare eller om de lär ut något annat.

Jag är själv tveksam till om det är så mycket demokrati som lärs ut i lagidrottsföreningar. De som medverkar i ledandet av själva föreningen “brottas” ju med demokratin. Men övriga? Hur många av barnen och ungdomarna ser egentligen röken av detta? Är det inte tvärtom en auktoritär ledning som ofta lärs ut? Tränaren tar ut laget och bestämmer bytena? Det är åminstone värt att fundera på.

 

Kvalitetsarbete

Robert Carlsson skrev förra året en uppsats om kvalitetsarbetet i Gefle IF FF (se uppsatssidan). Han följde föreningens arbete med att införa ett kvalitetssystem, vilket i sin tur skulle leda till att man blev certifierade av Svenska Fotbollförbundet. Det visade sig lättare sagt än gjort. Många är de barriärer som finns. Carlsson nämner att certifieringskraven betonar kvantitet. Detta tycker jag kunde ha problematiserats mer. Det är inte alls självklart att svensk fotbolls framtid blir bättre av mer utvecklade kvalitetssystem som betonar kvantitativa mått. Kanske är mer nytänkande viktigare. Trots det, intressant läsning.

Budgetering

Har budgeteringen någon betydelse i svenska fotbollsklubbar? Den frågan ställde sig Olsson & Wennberg i en uppsats från förra året. Tyvärr fick man bara svar från 24 klubbar (Herrallsvenskan, Superettan, Division 1 samt Damallsvenskan), så studien är inte representativ på något sätt. Däremot fann författarna att hos de klubbar som svarade fanns en positiv syn på budgeteringen. Fördelarna överväger nackdelarna. Vidare konstaterades något förvånande att klubbarna anser sig arbeta med riskanalyser. Dock går de inte särskilt djupt i dessa. Förvånande är dock inte att de flesta utgår från egna erfarenheter och inte avancerade modeller.

Det som dock inte besvaras är i vilken utsträckning klubbarna håller sina budgetar. När de nu en gång har prognosticerat publik- och sponsorintäkter, hur blev utfallet? I studien nämns risken för glädjekalkyler, något jag på nära hand bevittnat i en förening. Trots att man upprepade gånger missade att nå sina intäktsmål satte man nästa år lika optimistiska mål. “Någon gång måste det ju vända”. Ja kanske det.

Det kan lätt bli en märklig situation för klubbar som vill avancera. Om man inte tror på en ökning, så måste man ändra på sina mål och sina strategier, vilken ingen vill, så därför “måste” man helt enkelt sätta optimistiska mål. Något annat är inte tänkbart. Ända in i kaklet. Att utfallet sedan blir något annat, gång på gång, det hör liksom inte hit.

Uppsats: Affärsutveckling

För några år sedan skrevs en uppsats om affärsutveckling av allsvenska fotbollsklubbar (Lindgren m fl, 2006, se uppsatssidan). Författarna avser kartlägga hur klubbarnas affärsutveckling bedrivs, analysera förutsättningarna för deras möjligheter att affärsutveckla verksamheten och identifiera vilka möjligheter till affärsutveckling som finns samt eventuella problem dessa kan medföra. Det är en ambitiös ansats som de väl i praktiken inte riktigt klarar av att fullfölja fullt ut. Trots det, som läsare får man en liten inblick i hur AIK, Djurgården och Hammarby tänkte kring dessa frågor vid tiden för studien.

Författarna anser att klubbarna i grunden behöver diskutera hur branschstrukturen ser ut och vilken bransch de faktiskt verkar i. En frågeställning i studien är om klubbarna tänker i termer av affärsidé. Svaret är nej. Detta, tillsammans med konstateranden som att den sportsliga fotbollsverksamheten ses som huvudprodukten och att man är förhållandevis dåliga på att segmentera sin publik, indikerar utvecklingspotential. Genom att tydliggöra vilken bransch man är i och formulera en affärsidé som omfattar hela verksamheten kan förmodligen en bättre integrering uppnås. Nu spretar verksamheten med avseende på att en del görs mot en odefinerad publikkund och en del görs mot sponsorer. Författarna är inte riktigt tydliga mot hur detta skulle kunna se ut, utan nöjer sig med att se några möjligheter, såsom att skräddarsy erbjudanden till marginalkunder såsom barnfamiljer (där jag förmodar att man menar småbarnsfamiljer). Vad jag själv tycker man kan fundera på är om det är möjligt att formulera ett erbjudande som är samma, oavsett om vi pratar om en visst publiksegment eller sponsorsegment. Svaret är enligt mig jakande, men man behöver då formulera det lite mer abstrakt och eventuellt också i upplevelsetermer (såsom t ex Pine & Gilmore diskuterar det i sin bok The Experience Economy). Hur jag tänker mig detta tänker jag återkomma till lite längre fram.

Gefle IF – Humlan som inte kan flyga?

Med anledning av Gefles vinst ikväll mot Malmö FF (2-0), vill jag lyfta fram en uppsats om just Gefle. I studien undersöker författarna hur Gefle IF kan stärka sitt varumärke. De konstaterar att föreningens kärnvärden inte är tillräckligt tydliggjorda och de är därför svåra att kommunicera externt. En del talar om 90-minutersfilosofin, men denna är inte spridd.  Man vet inte riktigt vad som gör föreningen unik, även om flera pratar om att man gör det omöjliga möjligt – man flyger trots att man är en humla. Än så länge har man dock inte omvandlat detta till kärnvärden som kan kommuniceras. När man lyckas med det, tror författarna på större ekonomisk framgång för föreningen. Det tror jag också. Trevlig läsning!

Uppsats om fotbollsakademier

För några år sedan kom en uppsats som jämför fotbollsakademierna i Malmö FF respektive IFK Göteborg (Sundström, 2007). Där konstateras att forskningen om akademier är obefintlig. Det gör att uppsatsen främst bygger Tomas Petersons studier om selektions- och rangordningslogiker. Inget ont i det, men faktum är att det finns en del internationell forskning som kunde använts. I Danmark finns några studier, liksom i England. Det blir lite väl mycket fokus på selektion/värvningsstrategier. Det hade varit intressant att få mer inblick i hur själva akademin fungerar i vardagen. Den huvudsakliga frågeställningen: “Vad motiverar förekomsten av fotbollsakademier?” besvaras, men förhållandevis ytligt. Författaren slår fast att fotbollsakademier “…kommer att ge resultat i form av riktigt bra spelare i framtiden.”. Den vetenskapliga grunden är dock oklar. Likaså undrar jag lite över eventuella negativa sidor. Men det kanske får tas upp i en annan uppsats. Tills dess kan denna uppsats ge en första inblick.

Vilka behov har fotbollspubliken?

I en uppsats om IK Sirius konstateras att fotboll är inte bara fotboll utan kan ses som ett socialt nöje inom vilket en mängd känslor uttrycks. I sin enkätundersökning finner författaren att atmosfär och stämning är de viktigaste behoven. Fotbollen bör vara attraktiv (vad som nu menas med det) och det ska finnas starka profiler. Plats under tak, resultattavlor och högtalaranläggningen är också viktigt. Däremot tycker man inte det är särskilt viktigt med pausunderhållning eller att kunna vinna saker genom tävlingar.

Om nu inte uppsalabor är väldigt annorlunda jämfört med andra, så finns det således en del att fundera på för fotbollsklubbar i allmänhet. Just vikten av bra ljud för att skapa tryck, tror jag är underskattat. Jämför med hockeyn. Hur man än försöker värja sig mot den där “stampa-takten-klappa-takten-musiken”, så till slut står man där och rör på foten, i alla fall lite grann. I och med avblåsningarna och den paus som uppstår, blir det också naturligt att dunka på med musik en stund. Det blir en naturlig puls. Här blir en fotbollsmatch lätt lite… öken som en del uttrycker sig. Ochvisst kanske det skulle vara lite konstigt om man varje gång bollen går utanför sidlinjen, klämmer i med “Gimme all your lovin” i så där 5 sek, innan bollen sätts i spel igen… Där har gärsgårdslag utan bollkallar en liten fördel. När man ska kuta efter bollen i sjön/skogen/på åkern, går det många sekunder där man kunde spela lite pulshöjande musik. Om man nu har en ljudanläggning som inte låter som en seriekrock förstås.