Nivåindelning – många bottnar

Nu “rasar” föräldrar och andra mot det som Vasalunds IF gör i och med att de fr o m att barnen är sex år, indelar dom efter nivå. Många reagerar starkt. Det kanske de ska göra. Jag hävdar dock att det finns många bottnar i detta. Föreningen anger själva att de sett positiva effekter av den nivåindelning man redan hållit på med det i två år. Argumentet är att de som kommit längre dominerar för mycket och därmed hindrar de inte kommit lika långt. En kollega sade då att “de får ju lära sig passa till de sämre då”. Ja, det ligger en poäng i det.

I artikeln som länkas till tidigare menar en förälder att “…all forskning och erfarenhet som finns stöder ju att man ska selektera så sent som möjligt.”. Jo. Men föreningen verkar inte anse att de selekterar i syfte att slå ut, utan i syfte att utveckla.

En klok student på CSM-programmet i Växjö kommenterade: “- Men man delas ju i skolan in i olika grupper beroende på hur bra man är på t ex matte.”. På min tid kunde man välja särskild respektive allmän matematik (och engelska). Handlade det också om “selektering” – i för unga år? Jag är tveksam. Mest för att jag är tveksam till det mesta kring för snabba uttalanden kring detta med talangutveckling. Det börjar bli ett så “hett” ämne att det så att säga “blixtrar” till alldeles för snabbt. Huruvida en viss praktik, t ex nivåindelning av 6-åriga fotbollsspelare, är dålig eller inte, beror på många saker. Och även om vi tar hänsyn till dom så vet vi inte riktigt hur vi ska bedöma vad vi menar med “dålig” eller “bra”.

En avstickare: fotbollsspelaren Torbjörn Nilsson har berättat att han fick utskällningar av sin – i sitt tycke – dålige fotbollstränare. Han knöt näven och tänkte att han minsann skulle visa den “j-vln”. Och så skulle han själv inte bli som tränare. MEN, som han själv insåg. Vad hade hänt om han hade varit tränare åt sig själv, och varit så där lyssnande, pedagogisk, coachande…? Hade han knutit näven då? Hade vi då vetat vem Torbjörn Nilsson är?

Så… visst låter det magstarkt att nivåindela sexåringar. Men samtidigt, det bästa är nog att låta dom prova och utvärdera det hela. Här skulle forskare kunna vara behjälpliga. Med sina kritiska ögon kan de hjälpa till att belysa det hela ur olika vinklar. Detta för oss nog mer framåt än att sätta stopp och införa regler – utan en mer fördjupad diskussion.

3 thoughts on “Nivåindelning – många bottnar

  1. Det intressanta med debatten är att det faktiskt finns forskning. Det finns forskning från t ex skolan som visar att nivåindelning inte gynnar de bästa (de hade fått lika bra eller bättre betyg i en blandad klass) men att den missgynnar de elever som nivåindelas i de “sämre” klasserna.

    Forskning inom idrotten visar ju dessutom tydligt att det är spelarens relativa fysiska utveckling som påverkar det som många ser som “talang”. Det innebär att det är en tydlig övervikt för spelare födda tidigt bland ungdomselitspelare.

    Sammanfattningsvis: vi vet alltså att det inte har tydligt positiva effekter för talangerna när man nivåindelar men att det har tydligt negativa effekter för de sämre eleverna/spelarna. Vi vet också att den avgörande faktorn för att bestämma “talang” i ung ålder är spelarens fysiska utveckling/ålder.

    Slutsatsen verkar som enkel, eller?

  2. Pingback: Elitsatsning eller nivåindelning? |

  3. Till Henke. Tack för din kommentar. När det gäller talangforskningen delar jag din bild av vad den säger. En överbetoning på fysisk utveckling. Men det är en annan sak än nivåindelning. Jag för ett längre resonemang på min systersajt http://www.sportmanagement.se och på denna sajt gjorde ett inlägg efter detta inlägg som utvecklade några saker.
    När det gäller forskning är jag i grunden skeptisk till forskning som tvärsäkert slår fast samband. Detta då jag själv är forskarutbildad. Särskilt när det handlar om sådant som inte äkta laboratorieforskning. Det är problematiskt att säga att barnet hade fått bättre betyg i en blandad klass. Hur kan vi bevisa detta utan att göra en massa mer eller mindre instabila antaganden? Det går ju inte att spola tillbaka bandet och så att säga jämföra utfallet. Många, många faktorer inverkar. Dessutom är knappast betygssättning i skolan en objektiv vetenskap. Snarare har den tidigare ju främst varit relativ.
    En variant på din ståndpunkt här skulle ju vara att säga att det alltså inte skulle vara bättre att låta den bäste i en grupp flyttas upp till en bättre grupp. Det skulle alltså inte finnas någon poäng med att så att säga höja utmaningen. Ett exempel från min egen värld. Där jag växte upp var jag “outstanding” i det fotbollslag jag spelade. Jag hade en självklar “5:a”. Jag flyttade vid 16 års åldern till ny stad och gick ett fotbollsgymnasium med riksintag. Där var jag plötsligt en “3:a”. Betygsmässigt gick det således sämre för mig. Det är dock ingen tvekan om att min egen fotbollsutveckling var positiv. Jag blev bättre. Huruvida jag hade blivit ännu bättre om jag varit kvar i min landsbygdsklubb är förstås omöjligt att säga. Liksom det är omöjligt att säga om jag hade blivit ännu bättre om jag ännu tidigare hade fått träna med bättre spelare.
    Så, nej, det är inte alls självklart med nivåindelningens för- och nackdelar. Prediktion av förmåga på felaktiga grunder (tidig fysisk utveckling), ensidig överträning (elitträning) i unga år och dåliga ledare däremot, där är jag helt överens med många om att det har många nackdelar och få fördelar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>