När, var, hur dra gränsen?

I kölvattnet kring nyheten om nivåindelningen av sexåringar i Vasalunds IF fortsätter kommentarer och (mestadels) indignation att flöda. Någon tyckte inte alls om att jag jämförde indelning av 12-åringar i allmän/särskild matematik med indelningar av 6-åringar i fotboll. Min poäng var kanske lite långsökt. En hel del av den forskning som finns kring talangutveckling säger att man så sent som möjligt ska börja selektera. Kanske ska man börja i junioråldern – även om många exempel finns på ännu senare s k “late bloomers”.

OM vi tror på detta, så är ju även indelningar av 12-åringar alldeles för tidigt. Vilket ju borde gälla oavsett om vi talar om fotboll eller matematik. Vi “cementerar” ju de som väljer “allmän” i det så att säga “mediokra laget”. Trots att de kanske kan bli “särskilda” om några år. Vi stänger vägen för deras utveckling.

Men om detta verkar få rasa. Vilket de kanske skulle göra. Eller är denna indelning en anpassning av stödet efter var de är – deras nivå?

Det måste finnas en skillnad på om indelning görs efter att hitta bästa mixen av stöd/utmaning/möjlighet att få lyckas eller om indelning görs för att i framtida evighet bara satsa på de utvalda (eliten).

Det finns en uppfattning om att det som gäller vid (idrotts-) träning är att ha så hög andel lyckade utförda övningar som möjligt. Det bygger självförtroende. Samtidigt måste det såklart finnas ett visst mått av utmaning – det får inte vara för lätt. Det verkar rimligt att vi ska försöka hitta den mixen för våra utövare. Att det i sig skulle utesluta nivåindelning av sexåringar – verkar vara en förhastad slutsats.

För att göra en avstickare igen. Inom flera (inte alla) förskolor görs “nivåindelningar”. Barn som är 3-4-5 år delas ibland in efter sin ålder, ibland efter sin mognad t ex när det gäller fysik. De som kommit lite längre får gå en lite svårare promenad genom skogen (klättra över murar) än de som inte kommit lika långt (de får gå runt murarna). Andra är bättre på att sitta länge och koncentrera sig på t ex siffror. Då får de göra det – oavsett ålder. Medan andra får sitta kortare och därefter göra något mer fysiskt. Av de fall jag själv följt har detta varit mycket positivt för barnens utveckling.

Och, det är ju här jag själv blir lite nyfiken på hur man i en fotbollsförening kan härma förskolans mycket flexibla nivåindelning och inte bli för statisk i sin nivåindelning. Kanske ska de som skjuter lika hårt träna vissa övningar ihop, medan de som har liknande fysik ska spela tvåmål, medan…etc. Kanske gör man så i Vasalunds IF. Kanske inte. Jag kan tänka mig en massa praktiska hinder för det. Vilket också gör att man riskerar att dra på sig rättvis kritik.

Men, och det är min poäng, att uskiljningslöst kritisera nivåindelning av 6-åringar skymmer de positiva aspekter som kan finnas. Låt oss bejaka och studera det lite djupare istället. Då kan vi komma framåt i vår kunskap.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>