Frukost, någon?

Enligt ESPN har nu Milan Lab kommit på varför Zlatan Ibrahimovic inte hållit en hel säsong: han har inte ätit frukost. Ironiska och “chockade” kommentarer haglar. Om nu detta stämmer, att det behövs ett särskilt “lab” för att komma på det och att det labbet inte kommit på det förrän under säsongen… så drar det ett löjets skimmer över fotbollen. Har ni verkligen inte kommit längre? Vi pratar om mångmiljoninvesteringar som hanteras som…

Det finns säkert några pusselbitar i storyn som inte kommer fram, men inte desto mindre så finns det all anledning för de som leder fotbollsverksamhet att fundera på om det inte är dags att försöka höja nivån lite. Varför inte ta hjälp av sådana som är vana att arbeta med att skapa effektiva organisationer, inklusive hur man tar hand om och utvecklar mänskliga resurser? Även om inte alla kanske förstår fotbollens specifika aspekter, så kan de bidra med för fotbollen kreativa idéer, just för att de inte är för “hemmablinda”.

På Gunnar Nordahls tid…

Senaste veckorna har jag läst “Guld och gröna planer“, skriven 1954 av Gunnar Nordahl (även om jag misstänker att någon hjälpt honom med texten). Han hade då varit proffs i AC Milan sedan 1949 och tillsammans med bl a Gunnar Gren och Nils Liedholm bildat den fruktade anfallstrion Gre-No-Li. Han var en framgångsrik center med ett omtalat kanonskott (säsongen 49/50 gjorde han 35 mål för Milan). Några mål finns här i ett youtubeklipp.

I boken får man läsa om vardagen för en fotbollsspelare. Måndagen är ledig. Tisdag morgon kl 9-10 ska man vara i klubblokalerna för “kontroll”, dock ingen träning, den sker inte förrän kl 17. Då är den lätt och avslutas med bad och massage. Ingen boll används. Onsdag fm är det genomgång av senaste matchen. Efter det är det ibland träning, ibland inte. Torsdag är det hårdkörning, ofta med internmatch. Fredag fm är det gymnastik, lätt bollträning etc. Lördag gås alla krämpor igenom  (av massör får man misstänka). Sedan är det resa (bortamatch) eller gemensamt biobesök (!). Man får komma ihåg att det var en annan tid och en annan fotboll… men nog trodde jag att de tränade lite mer.

Att det var en annan tid även på “managementsidan” framkommer av att spelarna på matchdagen samlades för mat och taktikgenomgång och sedan åkte till San Siro individuellt i sina egna bilar. Ingen gemensam buss här inte. Vidare fanns det ett synsätt på det här med övergångar som känns rätt uppfriskande. Sex månader efter att Gunnar värvats och fått en “signing bonus” värvar man Gunnar Gren och Nisse Liedholm. Då hade priset på svenska spelare gått upp, så de fick en högre bonus. Omedelbart fick Gunnar Nordahl mellanskillnaden som kompensation. Det var ju inte Gunnars fel att priserna hade gått upp, typ…

Nåväl, om detta och en hel del till finns att läsa i boken, som var mer intressant än vad jag trodde den skulle vara. Bara det att man redan då hemlighöll vilken domare som skulle döma vilken match. Gunnar kommenterar med att något liknande vore otänkbart i Sverige. Ja, då var det otänkbart…