Uppsats: Mer än bara fotboll

Marcus Lindström skrev våren 2013 en uppsats med titeln: Mer än bara fotboll: en studie om supporterskap, kommersialisering och demokrati. Han sammanfattar den så här:

“Uppsatsen är en studie baserad på litteraturstudier samt kvalitativa intervjuer med svenska fotbollssupportrar. Studien skildrar hur nyliberalismen har påverkat fotbollens värld och dess supportrar. Hur det kommersiella racet efter framgång kan hamna i konflikt med supportrarnas strävan och upplevelser av community/gemenskap. Men också hur dessa två motpoler på en rimlig nivå kan få varandra att växa. Uppsatsen skildrar också vad som sker när den nyliberala utvecklingen gått för långt och supportrarna känner sig undanträngda. Uppsatsen är en redogörelse kring deras strävan och kamp för mer inflytande och lokaldemokrati inom den fotbollsvärld de känner sig som medproducenter till. Uppsatsen redogör också skäl till varför det är relevant för det utomstående samhället att fotbollen är demokratisk.”

Uppsatsen lyfter en del intressanta frågeställningar. Den lider dock lite av att inte vara särskilt djupt insatt i den svenska fotbollsforskning som redan finns. Jag tänker här t ex på Torbjörn Anderssons studier (bl a Kung fotboll), Tomas Petersons studier och min egen bok, Ledning av idrottsföreningar, som kom förra året. När man tar intryck av utvecklingen i England när det gäller supporterstyrda klubbar kan man ibland glömma att det som eftersträvas och hyllas är det fenomen som vi redan har i Sverige: medlemmarna äger och styr klubben. Det formella ägande är dock en sak. Hur det fungerar i praktiken är en annan. Medlemmarna måste engagera sig aktivt, annars är det lätt för en liten klick att styra föreningen som de vill. Detta oavsett vem som formellt äger. Omvänt, även om en förening skulle ägas av privata aktörer, så kan supportrar utöva inflytande bl a genom att inte köpa föreningens produkter. Jag menar inte att det i sin tur skulle vara okomplicerat, bara att diskussionen om formellt ägande av föreningen måste omfatta hela komplexiteten, dvs både det formella och hur det i praktiken fungerar eller skulle kunna fungera.

Fördelningspolitik? Eller innovation?

Tomas Edselius, VD AIK Fotboll gjorde ett inlägg på DN Debatt för några dagar sedan. I fokus är kritik mot den fördelningsmodell som SEF för närvarande använder och som gör att intäkter för sändningsrättigheter och central sponsring snedfördelas. Kort uttryckt handlar det om att ta från de som genererar intäkterna, enligt Tomas AIK och andra storstadsklubbar, och ge de till de mindre. Inlägget ska ses i ljuset av den utredning av fördelningsmodellen som pågår.

Jag kan sympatisera med synpunkten att fördelningen möjligen ska se lite annorlunda ut. Vad jag dock inte riktigt hänger med på är alla de antaganden som Tomas gör kring vad en sådan förändring kommer leda till. Resultatet kommer tydligen med automatik göra att vi får fram ett par storklubbar som kan ta upp kampen med de europeiska storklubbarna. Det tror jag är en mycket förhastad slutsats.

Tomas menar att istället för att få så stor (orättmätig enligt honom) andel av gemensamma pengar, så ska småklubbarna satsa på idéer, innovationer, rekrytering, publik och sponsring. Han ger Häckens arbete med Gothia Cup och Elfsborg som exempel.

Jag håller helt med honom om vikten av idéer och innovationer och att det självklart inkluderar även de stora. Istället för att fokusera för mycket på intäktsfördelningen borde kanske även Tomas eget fokus ligga på att höja totala intäkterna. Jag menar, även om AIK får 10 miljoner till, så är det långt kvar till t ex FC Köpenhamn.

En riktig satsning kräver mycket mer pengar. Här har vi ett problem med en liten lokal marknad som inte är värd så mycket TV-mässigt. Varje omförhandling ger små summor som klubbarna sedan träter om. Kanske dags tänka om. Fixa en miljardär till en svensk klubb, som i Chelsea, Man City, PSG. Hitta en person som blir triggad av att ta en svensk klubb till Europatoppen. Ägandet kan säkert lösas på smarta sätt. Att satsa på engelska klubbar är ute, franska klubbar verkar nu vara inne och svenska klubbar kan vara nästa grej. Hitta någon som ser de värden som t ex AIK har och som man kan kommersialisera på global nivå. Varför inte skapa en hype kring en svensk klubb och sälja sändningsrättigheter till något avlägset land för dyra pengar? Svensk musik har ofta gått bra i Japan, varför inte svensk fotboll?

Revolution?

I England, närmare bestämt i Manchester kan man möta denna bild, där det framställs som en revolution att fansen äger klubben. Välkommen till Sverige skulle man kunna säga.

20120513-221212.jpg
Intressant är att många i Sverige vill att vi ska lämna detta och bli som som. Många av dom däremot vill bli dom oss. Känns lite upponer. Det stärker tanken att vi behöver nyanser i våra diskussioner.