Komplext på Friends arena

På tisdagskvällen hade AIK fotboll ett informationsmöte. VD Thomas Edselius gick igenom halvårsrapporten. Sportchefen Björn Weström och huvudtränaren Andreas Alm pratade värvningar och deras arbete med videoanalyser. Hettade till gjorde det dock först när det blev prat om öl. Eller snarare, bristen på öl i samband med matcher på Friends arena. VD:n för driftsbolaget SAM (Sweden Arena Management), Thomas Perslund, var på plats för att informera om läget. Det finns flera fokusområden:

  1. Gräset
  2. Avskärmningarna (att plan 3 skulle kunna skärmas av för att ge intryck av mindre arena)
  3. Akustiken (bl a att ljudet “försvinner”)
  4. Logistiken (bl a taxi, tåg, parkeringar)
  5. “Hospitality” (bl a ölförsäljning)

Många var givetvis förvånade över att det är sådana problem med gräset. Thomas klargjorde dock att många nya arenor har haft problem, Wembley, Emirates stadium, m fl och det har tagit flera år att komma till rätta med det. Grundproblemet är att det är svårt att få det fungera när gräset är så “inbyggt” som det är i moderna arenor. På Friends tar det sig uttryck i dålig ventilation vilket gör att gräset dör. Vad är då lösningen? Ja, här nämndes för första gången ordet “komplext”. Det är många, många faktorer och varje expert har sin lösning. En fråga som kom var om det ges någon kompensation för att gräset inte fungerat. Svaret var “nej”. Så länge matchdelegaten godkänner planen, så är avtalet uppfyllt. Det har ju dock kostat arenabolaget rejäla pengar.

Komplext är det också när det gäller akustiken och avskärmningarna. Det senare skapar “trombliknande virvlar” vilket gör att de går sönder. Varje lösning här, måste i sin tur knytas till akustikproblemet. Man vill ju inte riskera att försämra akustiken när man löser avskärmningsproblemet.

Vän av ordning frågar sig: hur kan det gå så här? Thomas svar var att varje arena är unik. Det är alltid några saker som skiljer, som klimatet. Det blir väldigt… just det, komplext. Han trodde dock att de skulle ha några lösningar till nästa säsong. En rimlig förväntan enligt honom är dock att det kommer ta 2-3 år innan “allt” fungerar som det ska. Just det, känns inte riktigt som alla har insett.

Hur var det nu med ölen då? Ja, en stor fråga rörde ölförsäljningen på arenan. Det har inte alls fungerat som många trodde. Thomas antydde en viss kritik mot de som designat arenan. Själv kom han in för ungefär ett år sedan och mycket handlar nu om att rätta till “feltänk”. En liten (?) detalj var att det som kallas Carlsberg bar, bara hade tillstånd för 350 personer och inte hade öltankar (så man kan hälla upp öl snabbt), utan tunnor. Vid Elfsborgsmatchen gick det åt 90 sådana tunnor och varje upphällning tar för lång tid. Nu har man tillstånd för fler personer och utökat området så man kan sitta utomhus. Men det ser förstås lite “B” ut med lösa stängsel. Thomas betonade att det kommer bli mer permanenta lösningar till nästa säsong då man testat ut det hela mer. Man kommer också skapa en pub till, i nordöstra hörnet.

Det hela mottogs positivt av de närvarande, men de ville såklart framför sin kritik. Det hade funnits löften om en “pimpad” AIK-pub, så det är klart de varit besvikna. En fråga rörde varför det inte säljs öl i plastflaskor. Svaret var att det får de inte. Ölen måste hällas upp.

Kritik framfördes också kring mängden personal i barerna/kioskerna. Här tydliggjordes ett grundproblem. På mycket kort tid vill “alla” handla. Att bemanna perfekt är omöjligt. Det går inte att ta in en person för 20 minuters jobb…. Thomas betonade att de försöker mäta och utvärdera det hela. En klok fråga gjorde det dock lite svårt för honom: “mäter ni utebliven försäljning i form av att folk vänder när de ser kön eller inte hinner köpa innan matchen startar?”. Han tvingades erkänna att de inte gjorde det.

Frågan verkar vara större än det enskilda fallet. Öl i plastflaska skulle snabba upp mycket, men det i sin tur hänger ihop med… som i sin tur hänger ihop med…

Thomas nämnde t ex att ju mer alkoholförsäljningen man vill ha (=högre intäkter, nöjdare kunder och förening), desto mer kräver polisen ordningsvakter och polisinsatser (=ökade kostnader, ev så att de överskrider intäkterna).

Komplext, sa Bill. Komplext, sa Bull.

Fördelningspolitik? Eller innovation?

Tomas Edselius, VD AIK Fotboll gjorde ett inlägg på DN Debatt för några dagar sedan. I fokus är kritik mot den fördelningsmodell som SEF för närvarande använder och som gör att intäkter för sändningsrättigheter och central sponsring snedfördelas. Kort uttryckt handlar det om att ta från de som genererar intäkterna, enligt Tomas AIK och andra storstadsklubbar, och ge de till de mindre. Inlägget ska ses i ljuset av den utredning av fördelningsmodellen som pågår.

Jag kan sympatisera med synpunkten att fördelningen möjligen ska se lite annorlunda ut. Vad jag dock inte riktigt hänger med på är alla de antaganden som Tomas gör kring vad en sådan förändring kommer leda till. Resultatet kommer tydligen med automatik göra att vi får fram ett par storklubbar som kan ta upp kampen med de europeiska storklubbarna. Det tror jag är en mycket förhastad slutsats.

Tomas menar att istället för att få så stor (orättmätig enligt honom) andel av gemensamma pengar, så ska småklubbarna satsa på idéer, innovationer, rekrytering, publik och sponsring. Han ger Häckens arbete med Gothia Cup och Elfsborg som exempel.

Jag håller helt med honom om vikten av idéer och innovationer och att det självklart inkluderar även de stora. Istället för att fokusera för mycket på intäktsfördelningen borde kanske även Tomas eget fokus ligga på att höja totala intäkterna. Jag menar, även om AIK får 10 miljoner till, så är det långt kvar till t ex FC Köpenhamn.

En riktig satsning kräver mycket mer pengar. Här har vi ett problem med en liten lokal marknad som inte är värd så mycket TV-mässigt. Varje omförhandling ger små summor som klubbarna sedan träter om. Kanske dags tänka om. Fixa en miljardär till en svensk klubb, som i Chelsea, Man City, PSG. Hitta en person som blir triggad av att ta en svensk klubb till Europatoppen. Ägandet kan säkert lösas på smarta sätt. Att satsa på engelska klubbar är ute, franska klubbar verkar nu vara inne och svenska klubbar kan vara nästa grej. Hitta någon som ser de värden som t ex AIK har och som man kan kommersialisera på global nivå. Varför inte skapa en hype kring en svensk klubb och sälja sändningsrättigheter till något avlägset land för dyra pengar? Svensk musik har ofta gått bra i Japan, varför inte svensk fotboll?

Uppsats: Affärsutveckling

För några år sedan skrevs en uppsats om affärsutveckling av allsvenska fotbollsklubbar (Lindgren m fl, 2006, se uppsatssidan). Författarna avser kartlägga hur klubbarnas affärsutveckling bedrivs, analysera förutsättningarna för deras möjligheter att affärsutveckla verksamheten och identifiera vilka möjligheter till affärsutveckling som finns samt eventuella problem dessa kan medföra. Det är en ambitiös ansats som de väl i praktiken inte riktigt klarar av att fullfölja fullt ut. Trots det, som läsare får man en liten inblick i hur AIK, Djurgården och Hammarby tänkte kring dessa frågor vid tiden för studien.

Författarna anser att klubbarna i grunden behöver diskutera hur branschstrukturen ser ut och vilken bransch de faktiskt verkar i. En frågeställning i studien är om klubbarna tänker i termer av affärsidé. Svaret är nej. Detta, tillsammans med konstateranden som att den sportsliga fotbollsverksamheten ses som huvudprodukten och att man är förhållandevis dåliga på att segmentera sin publik, indikerar utvecklingspotential. Genom att tydliggöra vilken bransch man är i och formulera en affärsidé som omfattar hela verksamheten kan förmodligen en bättre integrering uppnås. Nu spretar verksamheten med avseende på att en del görs mot en odefinerad publikkund och en del görs mot sponsorer. Författarna är inte riktigt tydliga mot hur detta skulle kunna se ut, utan nöjer sig med att se några möjligheter, såsom att skräddarsy erbjudanden till marginalkunder såsom barnfamiljer (där jag förmodar att man menar småbarnsfamiljer). Vad jag själv tycker man kan fundera på är om det är möjligt att formulera ett erbjudande som är samma, oavsett om vi pratar om en visst publiksegment eller sponsorsegment. Svaret är enligt mig jakande, men man behöver då formulera det lite mer abstrakt och eventuellt också i upplevelsetermer (såsom t ex Pine & Gilmore diskuterar det i sin bok The Experience Economy). Hur jag tänker mig detta tänker jag återkomma till lite längre fram.

Lite mer nyans, tack.

AIK säljer nu T Bangura för runt 30 miljoner. Kommentarerna haglar. En del grattar, en del är sura för att man nu tror AIK slängt bort guldchansen. Patrik Sjögren i Aftonbladet är kritisk och väljer på journalistvis att bara se två strategiska alternativ för allsvenska klubbar: antingen säljer man så fort man får fram en “stjärna” eller så behåller man dom och riskerar en rejäl smäll om man misslyckas. Han jämför med att gå “all in” på ett casino. Han jämför med MFF och säger att de gjorde det senare. Han glömmer dock att man faktiskt sålt G Molins och att man har högst eget kapital (78 mkr) mot AIK:s 2,8 mkr och näst bäst konsolideringsgrad (109 %) jämfört med AIK:s 5%. Detta trots att MFF gick 30 mkr back 2010. MFF går alltså inte “all in”, utan har gjort en rätt balanserad satsning. Detta ser jag som ett tredje strategiskt alternativ, ett som är bättre än att gå “all in”.  

Som argument för att allsvenska klubbar ska gå “all in” ger Patrik Sjögren att de annars kommer falla ner i avgrunden och att allsvenskan kommer bli ren farmarliga. Några invändningar: är inte allsvenskan redan “i avgrunden”? Är vi inte redan en liga som främst försörjer andra ligor, som t ex den danska och holländska?  Vidare, alla lag, även de i Premier League, måste sälja spelare ibland, även om de inte vill och även om de tappar i slagstyrka. Framgång bygger man inte på att inte sälja. Däremot måste man självfallet ha en strategi för rekrytering som balanserar försäljning. Det är dock en annan sak.

Det är också en annan sak att ha en långsiktig strategi för hur man ska bygga kapital som gör att man kan göra en balanserad satsning. I strategin måste självfallet ingå att man gör affärer  som ger överskott som investeras i nya “projekt” som senare ger nya överskott. I en seriös strategisk satsning vore det konstigt om man inte avsatte rejäla pengar på att hitta och utveckla talanger. Att inte göra det är inget argument för att gå “all in”. Slutligen så tror jag det finns en hel del möjligheter till spännande affärsutveckling som klubbarna idag inte “ser”. Men då gäller det att ta hjälp av den kompetens som finns i affärsvärlden och inte lyssna för mycket på journalisters onyanserade röster.

Härlig stämning på Råsunda?

Efter matchen AIK – Malmö FF berömde man AIK-supportrarna för att de skapade så bra stämning. Jag känner mig kluven. Vi satt på Östra läktaren och visst var det häftigt att titta upp mot Norra stå. Men det som hände runt omkring mig var mindre häftigt. Vid första  missnöjet med ett uteblivet domslut vräkte, ja fullkomlige vräkte ett antal personer sig upp, vrålade och viftade med armarna. Beteendet upprepades många gånger och följdes av långa haranger med svordomar och könsord. Sedan kom det ju några andra ramsor också, bl a om domaren. Beteendet var så aggressivt att till och med jag hajade till. Det var lite så man undrade om en geting hade stuckit dom i baken och att de var hormonstinna tjurar utan någon som helst urskiljning.

En del barn fanns där. Kanske trodde deras föräldrar också att en sittplats för 200 kr var en “garanti” för att sitta säkert. Och ja, säkert var det väl. Men stämningen var inte särskilt kul, skön, härlig… utan istället aggressiv, hotfull, negativ… utom vid målen förstås. Det var ingen situation jag skulle vilja ha mitt eget barn i.

Jag önskar AIK Fotboll allt gott och de var klart bättre än MFF. Men svensk elitfotboll har verkligen bekymmer när det gäller läktarupplevelsen för oss som inte är aggressiva, hormonstinna, vrålande och svärande 25-åringar…