Uppsats: Affärsutveckling

För några år sedan skrevs en uppsats om affärsutveckling av allsvenska fotbollsklubbar (Lindgren m fl, 2006, se uppsatssidan). Författarna avser kartlägga hur klubbarnas affärsutveckling bedrivs, analysera förutsättningarna för deras möjligheter att affärsutveckla verksamheten och identifiera vilka möjligheter till affärsutveckling som finns samt eventuella problem dessa kan medföra. Det är en ambitiös ansats som de väl i praktiken inte riktigt klarar av att fullfölja fullt ut. Trots det, som läsare får man en liten inblick i hur AIK, Djurgården och Hammarby tänkte kring dessa frågor vid tiden för studien.

Författarna anser att klubbarna i grunden behöver diskutera hur branschstrukturen ser ut och vilken bransch de faktiskt verkar i. En frågeställning i studien är om klubbarna tänker i termer av affärsidé. Svaret är nej. Detta, tillsammans med konstateranden som att den sportsliga fotbollsverksamheten ses som huvudprodukten och att man är förhållandevis dåliga på att segmentera sin publik, indikerar utvecklingspotential. Genom att tydliggöra vilken bransch man är i och formulera en affärsidé som omfattar hela verksamheten kan förmodligen en bättre integrering uppnås. Nu spretar verksamheten med avseende på att en del görs mot en odefinerad publikkund och en del görs mot sponsorer. Författarna är inte riktigt tydliga mot hur detta skulle kunna se ut, utan nöjer sig med att se några möjligheter, såsom att skräddarsy erbjudanden till marginalkunder såsom barnfamiljer (där jag förmodar att man menar småbarnsfamiljer). Vad jag själv tycker man kan fundera på är om det är möjligt att formulera ett erbjudande som är samma, oavsett om vi pratar om en visst publiksegment eller sponsorsegment. Svaret är enligt mig jakande, men man behöver då formulera det lite mer abstrakt och eventuellt också i upplevelsetermer (såsom t ex Pine & Gilmore diskuterar det i sin bok The Experience Economy). Hur jag tänker mig detta tänker jag återkomma till lite längre fram.

Fotbollens framtid m m

fotbollsmässan på Elmia handlade det idag bl a om arenor och sponsring. Lite senare, i en paneldebatt diskuterades fotbollens framtid. Det är centralt att vi får diskutera detta. Dock var väl inte genomförandet helt lyckat. Man kan undra vad en filmsnutt från Januariturnén hade med detta att göra. Eller en publikomröstning kring hur bra det går för oss i VM i sommar. Tyvärr gjorde det att det inte blev tid för lika många frågor som det kunde ha blivit.

Några noterbara saker: Lars-Åke Lagrell betonade kring ägarfrågan 51%/49% att det i första hand är viktigt att Svenska fotbollförbundet får rätten att själva avgöra hur vi ska göra. Sedan var hans personliga åsikt att det måste vara upp till medlemmarna i föreningen att avgöra hur man vill göra.

Det fördes fram kritik kring bristande visioner. Vad vill vi vara år 2030? Tommy Theorin från SEF angav att en vision finns: att bli nordens bästa liga. Det är också på gång beslut kring ett antal viktiga frågor. L-Å Lagrell kontrade med att vi nog vet ungefär vad vi vill med svensk fotboll, men också att det finns motstridiga viljor inom fotbollen. Alla vill inte ta bort 51%-regeln. Indirekt påpekar han att förbundet är medlemsstyrt och det är inte så att förbundet självt kan besluta om inriktning. Jag tycker det är en viktig sak att komma ihåg. Även om det är skönt ibland med en “fast hand” som pekar ut vägen, så bygger ju ändå svenskt föreningsliv på att medlemmarna bestämmer verksamheten. Det gör att det är komplicerat att bedriva utveckling, men kanske också en kostnad värd att ta, jämfört med risken att bli överkörd utan chans att påverka.

Som “vanligt” blev det mest prat om herrfotbollen, medan Annika Grälls från EFD fick några få frågor om damfotbollen. Att man på den här nivån fortfarande går i fällan att utgå från herr som det normala/viktiga, är intressant. Noterbart är också att en av dom mest spännande satsningar som har gjorts inom svensk fotboll och som görs inom svensk idrottsforskning, bara lockade 7 åhörare. Men det är klart, det handlade ju om LDB FC samt World Village of Women Sports, så det är klart att det fanns  viktigare saker att lyssna på… Sättet de iscensätter sin verksamhet på är unikt, inte bara ur ett svenskt perspektiv. Frågorna de jobbar med är “skarpa”, i så måtto att de utmanar våra föreställningar kring hur man ska organisera och sälja damfotboll. Att formulera ett kärnvärde som omtanke är också lite kittlande.

Dagen avslutades med en riktigt bra presentation av Erik Niva. Skarpt och insiktsfullt guidade han oss bl a till en förståelse för varför det som nu händer i Nordafrika händer. Enligt Erik hade man faktiskt kunnat förutse detta om man följt fotbollen i området. En implikation är alltså att politiska ledare kan förstå sitt land bättre genom att följa fotbollen. Det är slutligen värt att reflektera över det “faktum” Erik lyfte fram: fotbollen är idag världens största fenomen. Ingen politisk rörelse, ingen religion, inget företag… attraherar så mycket och utbrett intresse tvärs över hela världen, som fotbollen gör. Tänk på det.

Rikaste klubben i världen?

Deloitte har nu släppt sin årsrapport Deloitte Football Money League för 2011. Det är ingen tvekan om att media kastar sig över den för att få veta vilken klubb som anses rikast, vilka som är på väg ner och vilka som är på väg upp.

Topplistan:
1. Real Madrid (4,4 Miljarder) – ökning från 3,6!
2. Barcelona (4 Mdkr)
3. Manchester United (3,5 Mdkr)
4. Bayern München (3,3 mdkr)
5. Arsenal (2,7 mdkr)

Märkligt är det dock att de bara fokuserar intäkterna. Kostnadssidan och därmed resultatet diskuteras inte. Lite perspektiv på sifforna ur ett engelskt perspektiv kan vi få från “The andersred blogg“. Där visar han att av de största klubbarna i Premier League är det bara Arsenal som går med vinst.

Om det var fotbollsbranschen själva som gav ut detta vore det inte så förvånande. Att de vore “intäktsblinda” kunde man kanske förstå. Men att Deloitte, som ett är företag som sysslar med revision, beskattning, finansiell rådgivning, etc.., gör så här är lite intressant. Jag blir ju inte helt övertygad om att jag ska anlita dom till mitt eget företag… :-).

Skämt åtsido, visst säger intäkterna något om fotbollbranschen. Bevisligen finns det ju pengar, det gäller bara vet hur man ska få tag på dom. En bra produkt går alltid att sälja. Sen är nog tricket lite grann att komma på vad det är för produkt(er) man egentligen har att sälja. Och där, kan nog svenska klubbar lära en hel del, både på elit- och breddnivå.

Tufft läge Malmö FF!

Malmö FF gick år 2010 med 30 miljoner i underskott. De ger en del förklaringar: som att guldbonusen inte var budgeterad och att bygget av Swedbank Stadion inneburit en del engångskostnader. Frågan är om inte förklaringar förvirrar mer än de förklarar. Siktar man guld torde man budgetera enligt försiktighetsprincipen, det vill säga att man överdriver kostnader och underdriver intäkterna. Dvs man räknar ju då definitivt med bonusen. Lite känns det som en påhittad förklaring. Likaså verkar det för en utomstående mystiskt att man först nu i slutet av året “råkat komma på” att man ska ta en del engångskostnader för stadion över resultatet. 

Samtidigt erkänner de att de behöver bli mer professionella. Så kanske är det så enkelt. Man har inte haft koll på alla intäkter och kostnader. Sant är att det kan vara nog så svårt att lyckas med denna kontroll även i en mindre klubb än MFF. Man måste älska att sätta sig in i alla detaljer. Visserligen kan man lyckas några år, så länge det rullar på och man har lite flyt. Men när det tar slut blir avslöjandet obarmhärtigt. En tröst kanske är när Växjö universitet för några år sedan först gick ut och varnade för underskott på 10 miljoner, för att tre månader sedan konstatera att det blev ett överskott på 20 miljoner. Summa 30 miljoner fel. Nu var det ju åt rätt håll, men ändå.

Min gissning är att det i MFF inte bara är lite fel kring bonusen och engångskostnader, utan att det finns ett eller flera andra mer knepiga problem att ta tag i. Jag hoppas de tar det på allvar och ser till att ta in de där som verkligen älskar sifferdetaljer, dvs duktiga ekonomer. De kommer nog fixa det, men visst är det ett tufft läge…

Ska Inter byta tränare?

Så var det dags igen för spekulationer kring tränarbyte, nu gäller det Rafa Benitez i Inter. Trots att man vunnit ett antal matcher i serien och ligger inte allt för långt från toppen, trots att man är vidare i Champions League, trots att man vunnit klubb-VM, ändå spekuleras det i att han ska få gå. Nu kanske det inte blir så, men bara spekulationerna är frustrerande. När ska klubbarna lära sig? I princip all forskning om tränarbyte, oavsett sport, visar att det inte har någon positiv effekt. Det finns till och med studier som visar på negativ effekt (läs om tränarbyten inom ishockey här). Visserligen är det sant att det är svårt att mäta och att det finns fall där det på kort sikt kan ge resultat. Många i och runt Östers IF menar nog att bytet till Hans Gren räddade kvar Öster i Superettan. Men det är undantag som bekräftar regeln.

Förutom att det mesta pekar på att tränarbyten inte har effekt, leder denna hetsjakt på tränare till orimliga arbetsvillkor. Utveckling tar tid. Förändring tar tid. Byter man tränare får man vackert anpassa sig till att det blir effekter på laget. Inte sällan blir det först negativa effekter: spelarna förstår inte den nya taktiken, de är inte vana vid övningarna och rent fysiskt kan de reagera negativt på ett annorlunda träningsupplägg. På CIF:s fotbollskonferens berättade exempelvis just Inters chefsläkare att de under alla de tre senaste tränarbytena upplevt en ökad skadefrekvens tack vare nytt träningsupplägg. Det logiska är att förvänta sig sämre resultat till att börja med. Allt annat är bonus.

Jag är inte något “fan” av Rafa Benitez, men jag tycker varje ledare ska få en ärlig chans. 4-5 månader är inte det.

Om arenor

Mats Olsson i Expressen gör en nykter kommentar om fotbollsarenor. För visst är det få som kan hoppas på möjligheten att fylla arenan genom att ta dit världsartister. I Växjö har Östers IF bestämt sig för att inte bygga för att kunna ta in långtradare på arenan. Alltså säger man redan nu nej till att arrangera konserter med världsartister. Det låter sunt, men sätter självfallet mer press på att hitta andra intäkter. Vi håller tummarna för att de lyckas.

I alla diskussioner om arenabyggen hit och dit, undrar man lite över hur kalkylen såg ut “förr”. Kunde kommunen i Växjö verkligen räkna hem Värendsvallen? Var det så mycket billigare att bygga Malmö Stadion på den tiden, att det då inte krävdes mer än att Fotbolls-VM skulle hållas? För inte räknade man väl med att Louis Armstrong skulle komma och fylla arenan lite då och då? Lite undrar man ju.

Är det “Food Management” det handlar om?

Fotbollen har tappat publik på matcherna, så också hockeyn. Lyssnar vi på Lasse Anrell kan vi fundera på om det även inom fotbollen är så att maten är för dålig? Kanske är det dags att ta hjälp av de professionella inom mat och göra upp med den gamla myten att det vi vill ha är en Bullens korv eller en halvdassig hamburgare. Food Management som en mer central del inom Football Management?