Arenanamn…

I en artikel från 2003 (The American Experience… se artikelsidan) jämför forskare hur man i USA sedan länge sålt ut arenanamnet, medan man i England inte gjort det. Det omvända förhållandet gäller kring tröjreklam (märkligt nog). Nu har det hänt en del i England sedan 2003, men inte desto mindre är det intressant att se vilka belopp det rör sig om i USA. En sak som sticker ut är längden på avtalen, i de flesta fallen 20 år eller längre. Detta kan jämföras med att Östers IF nu skrivit avtal på 7 år angående sin nya Myresjöhus arena.

Är det värt något för företaget? Enligt forskarna, ja, i alla fall om man sedan tidigare inte är så känd. Som exempel tas Ericsson, som 1995 inte var något känt varumärke i USA. De köpte då namnrättigheterna till NFL-laget Carolina Panthers nya arena. På 3 år ökade igenkänningen av varumärket från i praktiken noll till 44 % sett över hela USA.  Sen var det inte längre någon som frågade “Who is Ericsson?”.

Forskarna noterar också att motståndet mot nytt namn ofta uppkommer då det finns ett etablerat namn. Precis vad man nu kan se i Växjö. Upprörda kommentarer på SMP.se med flera sociala medier. Som om de verkligen trodde att den nya arena skulle heta samma som den gamla (Värendsvallen) – som ju kommer stå kvar. 

Som några fans dock noterar också, det centrala är pengarna. En ny arena kostar och det är inte längre kommunen som står för hela notan, något som de förr faktiskt ofta gjorde. Och så länge det inte blev något kycklingnamn eller obegriplig förkortning (som CMGI Stadium – numera Gillette stadium), verkar man ändå acceptera det nya namnet. Till slut blir det ändå idrotten som hamnar i fokus. Som i Kalmar, där ju folk verkar vilja gå till Guldfågeln Arena, även om kritiken i början var hög. Premiären ryktas vara utsåld. Så det ordnar nog sig till slut. Man vänjer sig.