Konferensrapport – kvinnor och fotboll

Joshua Nadel visade hur latinamerikanska kvinnor i reklamfilm visas dels spelandes fotboll, dels gör pussmun i aftonklänningar. Spelare uppmanas vara sexiga. Flera har vikt ut sig. Det ses som bra, då det ökar lagets popularitet.

Brenda Elsey talar om hur kvinnors fotbollsspelande om o om igen glöms bort (väljs bort) i historiebeskrivningen. När det dyker upp bevis är reaktionen: “nämen, det hade jag ingen aning om!” Vilket inte är konstigt då vi inte har mött dessa beskrivningar.

Ett ex är från Chile. Trots bilder o artiklar finns det de som vill hävda att det inte har hänt.
Brenda visar också att i dåtida artiklar finns en ambivalens kring hur kvinnorna skulle beskrivas. Ett ex är att laget är oövervinneligt pga sin stora skönhet…

150 år av organiserad fotboll – vart har vi kommit?

Rubriken anspelar på konferensen Football150 som hölls i Manchester 2-4 september, som ett led i firandet av bildandet av FA i England, 1863. Jag hade förmånen att få vara med på konferensen som hölls i det nybyggda National Football Museum. Det var en brokig samling deltagare från länder över hela världen. Jag som ende svensk och några danska forskare höll den Nordiska flaggan högt, tillsammans med Karen Espelund, den förste kvinnan i UEFAs styrelse.

Konferensen hade delvis som tema att tydliggöra vart vi kommit så här långt. Paradoxalt nog handlade flera bidrag om hur man nu, tack vare att allt fler gamla tidningar digitaliseras, upptäcker att den moderna fotbollen startade tidigare, på andra ställen och med andra regler än man på trott. USA verkar till exempel ha varit igång redan runt 1850. Det framskymtar också att kvinnor spelade fotboll tidigare än man trott.

Mest stimulerande presentation gav David Goldblatt, författaren till The Ball is round: A global history of football, mycket tack vare sättet han presenterade. Han gjorde några noteringar om hur han tyckte fotbollen utvecklats sedan han skrev boken. Särskilt engagerat beskrev han sina erfarenheter från Confederations cup i somras, där han dels var inbjuden talare i ett FIFA-arrangemang, dels involverade sig i de intensiva demonstrationerna. Kontrasterna var minst sagt stora. Han dristade sig till att beskriva protesterna som de största någonsin i Brasiliens historia. Aldrig har så många så intensivt så länge engagerat sig. Han fick också många skratt med sig när han beskrev känslan av att vid inmarschen vid finalen höra…. Hells Bells med AC/DC. Noterbart var att inga instrument var tillåtna på arenan. Den brasilianska läktarkulturen var inte “FIFA approved”. Han avslutade med att det var dags att sluta “messing around” och ta tag i den korruption och kriminalitet som är så framträdande i den globala elitfotbollen. VM i Brasilien 2014 är enligt honom tyvärr ett allt för tydligt exempel på det.

To be continued…