Listan fortsätter: Örebro, Gais….

Samma dag som LDB FC varnar för ekonomiskt underskott, till och med eventuell konkurs, kan vi läsa att GAIS skjuter upp bonusutbetalningen efter förra årets femteplats. Minskade publikintäkter i år har förvärrat den ekonomiska situationen. Vi kan också läsa att Örebro SK är i ekonomisk kris. De har tappat c:a 250 000 kr per match i minskade publikintäkter samtidigt som sponsorförsäljningen blivit sämre än budgeterat.

Fördelningspolitik? Eller innovation?

Tomas Edselius, VD AIK Fotboll gjorde ett inlägg på DN Debatt för några dagar sedan. I fokus är kritik mot den fördelningsmodell som SEF för närvarande använder och som gör att intäkter för sändningsrättigheter och central sponsring snedfördelas. Kort uttryckt handlar det om att ta från de som genererar intäkterna, enligt Tomas AIK och andra storstadsklubbar, och ge de till de mindre. Inlägget ska ses i ljuset av den utredning av fördelningsmodellen som pågår.

Jag kan sympatisera med synpunkten att fördelningen möjligen ska se lite annorlunda ut. Vad jag dock inte riktigt hänger med på är alla de antaganden som Tomas gör kring vad en sådan förändring kommer leda till. Resultatet kommer tydligen med automatik göra att vi får fram ett par storklubbar som kan ta upp kampen med de europeiska storklubbarna. Det tror jag är en mycket förhastad slutsats.

Tomas menar att istället för att få så stor (orättmätig enligt honom) andel av gemensamma pengar, så ska småklubbarna satsa på idéer, innovationer, rekrytering, publik och sponsring. Han ger Häckens arbete med Gothia Cup och Elfsborg som exempel.

Jag håller helt med honom om vikten av idéer och innovationer och att det självklart inkluderar även de stora. Istället för att fokusera för mycket på intäktsfördelningen borde kanske även Tomas eget fokus ligga på att höja totala intäkterna. Jag menar, även om AIK får 10 miljoner till, så är det långt kvar till t ex FC Köpenhamn.

En riktig satsning kräver mycket mer pengar. Här har vi ett problem med en liten lokal marknad som inte är värd så mycket TV-mässigt. Varje omförhandling ger små summor som klubbarna sedan träter om. Kanske dags tänka om. Fixa en miljardär till en svensk klubb, som i Chelsea, Man City, PSG. Hitta en person som blir triggad av att ta en svensk klubb till Europatoppen. Ägandet kan säkert lösas på smarta sätt. Att satsa på engelska klubbar är ute, franska klubbar verkar nu vara inne och svenska klubbar kan vara nästa grej. Hitta någon som ser de värden som t ex AIK har och som man kan kommersialisera på global nivå. Varför inte skapa en hype kring en svensk klubb och sälja sändningsrättigheter till något avlägset land för dyra pengar? Svensk musik har ofta gått bra i Japan, varför inte svensk fotboll?

Budgetering

Har budgeteringen någon betydelse i svenska fotbollsklubbar? Den frågan ställde sig Olsson & Wennberg i en uppsats från förra året. Tyvärr fick man bara svar från 24 klubbar (Herrallsvenskan, Superettan, Division 1 samt Damallsvenskan), så studien är inte representativ på något sätt. Däremot fann författarna att hos de klubbar som svarade fanns en positiv syn på budgeteringen. Fördelarna överväger nackdelarna. Vidare konstaterades något förvånande att klubbarna anser sig arbeta med riskanalyser. Dock går de inte särskilt djupt i dessa. Förvånande är dock inte att de flesta utgår från egna erfarenheter och inte avancerade modeller.

Det som dock inte besvaras är i vilken utsträckning klubbarna håller sina budgetar. När de nu en gång har prognosticerat publik- och sponsorintäkter, hur blev utfallet? I studien nämns risken för glädjekalkyler, något jag på nära hand bevittnat i en förening. Trots att man upprepade gånger missade att nå sina intäktsmål satte man nästa år lika optimistiska mål. “Någon gång måste det ju vända”. Ja kanske det.

Det kan lätt bli en märklig situation för klubbar som vill avancera. Om man inte tror på en ökning, så måste man ändra på sina mål och sina strategier, vilken ingen vill, så därför “måste” man helt enkelt sätta optimistiska mål. Något annat är inte tänkbart. Ända in i kaklet. Att utfallet sedan blir något annat, gång på gång, det hör liksom inte hit.