LDB FC illa ute

Så kom den helt förväntade varningen: LDB FC är i kris, kanske blir det konkurs. Med tanke på vad som hänt det senaste året var det väntat (se här för tidigare kommentar). Som sagt, det är turbulenta tider, som bekräftar behovet av nytänkande. Kanske också dags att satsa lite mer på forskning och utveckling gällande föreningsledning och lite mindre på spelet på plan?

Känslans betydelse

Diskussionerna om fallet Dalsjöfors GoIF fortsätter. Johan Rydén på bloggen “Mot EM i fotboll 2013 i Sverige” lyfter fram att jag i tidigare inlägg bortser från känslornas betydelse när det gäller att förklara varför det gått som det gått i detta fall. Det är sant att jag i inlägget om strategiskt tänkande inte fokuserade känslornas betydelse. Det innebär inte att de inte är en viktig förklaringsfaktor.

Å andra sidan är jag ibland lite tveksam inför att ta till känslo-förklaringen, eftersom den används för ofta och lite för schablonmässigt. “För mycket hjärta och för lite hjärna”, är ett uttryck jag tidigare diskuterat i samband med Hammarby Fotboll (se här). Lösningen är inte så enkel som att man ska sätta känslorna inom parentes. Tvärtom är det just genom att låta känslorna ta över som framgångsrikt skapande kan ske. Detta syns i företagande likväl som inom konsten och litteraturen. Poängen är att det inte är antingen eller, utan både och. Förnuft är inte något objektivt, självklart, utan i stora delar en social konstruktion som kan vara lika bedräglig som känslorna.

Omvänt kan man hävda att känslorna inte är något som existerar oberoende av förnuftet. Genom att tänka på ett visst sätt kan man påverka sina känslor och vice versa. Vilket leder oss till… att vi måste gå vidare i våra funderingar.

De som leder en organisation SKA känna starkt för den. Känslor SKA vara med. Men det är skillnad på att vara “i kontakt med” sina känslor och vara blind för dom. Och, jag förstår inte riktigt på vilket sätt det skulle vara en motsättning mellan att tänka långsiktigt och vara känslostyrd. Det finns ingen naturlag som säger att det måste vara så.

Johan Rydén på nämnda blogg skriver: “De visste också att en försiktig, långsiktig satsning hade varit ett risktagande. Rätt många av de klubbar som har valt den vägen efter att ha åkt ur damallsvenskan har drabbats av spelarflykt, och fallit som ett sänke genom seriepyramiden.”

För mig låter det som om de försökte vara förnuftiga. Problemet är att “förnuft” är något relativt instabilt. “Visste” de verkligen och i så fall på vilka grunder … och hur de skulle kunna hävda att en satsning vore ett mindre risktagande? Jag hävdar att de inte alls hade någon vetskap här, utan bara löst grundade föreställningar. Det är dock inte självklart att det var just känslorna som spelade ett spratt här. Sen är det klart att en budget som förutsätter bidrag från allmänna arvsfonden är en tveksamhet. Men det är främst en bit i ett större pussel som jag tolkar har att göra med bristen på just strategiskt tänkanden.

Att drabbas av spelarflykt är ju just det man riskerar att göra om man inte har ett strategiskt tänkande. Likaväl som man kan “veta” att man drabbas av detta, kan man “veta” att om spelare från början kontrakterats utifrån den långsiktiga strategin, så drabbas man inte av spelarflykt.

Det är just genom att låta känslorna vara i hög grad närvarande som man får den långsiktiga strategin att fungera. Det är då man rekryterar spelare genom att få dem att känna passion för den satsning man vill göra. Det är då de spelarna känner engagemang för den ekonomiska hållbarhet man vill skapa. Det är då spelarna stannar kvar även om degradering och lönesäkning inträffar.

Hur lyckas IKEA både behålla och rekrytera personal, trots att de ofta betalar sämre än motsvarande företag? Jo, genom att på (oftast) kloka sätt balansera förnuft och känsla.

Men då måste man också våga tänka (mycket) längre än nästa säsong.

 

 

 

 

Det borde ju vara så…

En kommentar till föregående inlägg kommer från sajten “Signerat Kjellberg“. Han skriver att han håller med om mycket men att… “Dock kan jag tänka att både den ekonomiska och strategiska biten borde finnas med från början“.

Ja, det BORDE ju vara så. I min forskning försöker jag förstå varför det inte ändå är så. En anledning är att man inte inser hur komplext det är att leda organisationer – ideella, offentliga, privata. På något vis görs ett antal antagande om att alla viktiga aspekter täcks in av de som leder organisationen. Är man VD/klubbchef/Ordförande… så BORDE man ju… Även de som själva har rollen tror att de “har koll på läget”. För annars framstår de ju som osäkra. Och det är ju inte bra. Alltså har de koll. Det finns många exempel på dylik förnekelse bland chefer. Inte behöver man någon hjälp när man ska göra något man aldrig gjort förut, inte.

Jag tror därför att lite större ödmjukhet allmänt vore bra, så att man tar hjälp av kompetens som finns. DET kräver i sin tur att man är beredd att betala för denna kompetens. Vilket många idrottsföreningar ännu inte är. För inte kan man ta pengar från “verksamheten” till detta? Och så kastar man ännu mer pengar in i det svarta verksamhetshålet.

Liknande diskussioner sker i exempelvis länsstyrelsevärlden, så det är inget unikt för idrotten. Och självklart är det viktigt att inte lägga fel mängd pengar på “administration och ledning” (som t ex verkar vara i järnvägsvärlden…). Men, det ÄR svårt att börja omorientera sig och börja inse vad som krävs för att skapa en sund ledningsstrategi. Att man måste “bygga organisationen”. Och vad som egentligen menas med det… Något som exempelvis Östers IF verkar ha börjat förstå nu.

Det är på ett sätt således inte uppenbart att kompetens saknades från början i Dalsjöfors (eller andra klubbar). Jag tror det är den första insikten vi måste göra. Det är svårare än vi tror att identifiera vilken kompetens som saknas.

Tyvärr är jag rätt bekymrad över många idrottsföreningars situation. Det krävs rejäla omtag kring många saker… Frågan är bara var man ska börja. I min nya bok, Ledning av idrottsföreningar – berättelser från gräsrotsnivå  skriver jag om en del av dessa saker. Jag hoppas det kan stimulera till både mer diskussion och nya handlingar.

 

Ny bok: Ledning av idrottsföreningar

Min nya bok om ledning av idrottsföreningar finns ute nu i begränsad upplaga (fler kommer i augusti).

“Vad innebär det att leda en idrottsförening på gärdsgårdsnivå? Hur kan man hantera de ständigt ökande krav som ställs på verksamheten i form av kompetens och pengar? I en unik studie diskuteras dessa och många andra närliggande frågor. I boken får vi följa hur författaren engagerar sig i idrottsföreningen Sandsbro AIK och under fem års tid deltar intensivt i ledning och utveckling av verksamheten. Det sker en kraftig utveckling, både ekonomiskt och verksamhetsmässigt – en utveckling som dock inte är problemfri.”. Läs mer på Adlibris.

Ny bok på gång…

Jag är på gång med en ny bok som handlar om Ledning av idrottsföreningar. Det är en rapport från en ingående fallstudie av en breddidrottsförening, med fotbollsverksamheten i fokus. Den planeras komma ut i juni. Boken har redan väckt visst intresse, i tidningar och radio. Förhoppningsvis leder det till nya satsningar på forskning och utveckling kring just ledning av sådana organisationer. Mer information om boken hittar du här.