Fördelningspolitik? Eller innovation?

Tomas Edselius, VD AIK Fotboll gjorde ett inlägg på DN Debatt för några dagar sedan. I fokus är kritik mot den fördelningsmodell som SEF för närvarande använder och som gör att intäkter för sändningsrättigheter och central sponsring snedfördelas. Kort uttryckt handlar det om att ta från de som genererar intäkterna, enligt Tomas AIK och andra storstadsklubbar, och ge de till de mindre. Inlägget ska ses i ljuset av den utredning av fördelningsmodellen som pågår.

Jag kan sympatisera med synpunkten att fördelningen möjligen ska se lite annorlunda ut. Vad jag dock inte riktigt hänger med på är alla de antaganden som Tomas gör kring vad en sådan förändring kommer leda till. Resultatet kommer tydligen med automatik göra att vi får fram ett par storklubbar som kan ta upp kampen med de europeiska storklubbarna. Det tror jag är en mycket förhastad slutsats.

Tomas menar att istället för att få så stor (orättmätig enligt honom) andel av gemensamma pengar, så ska småklubbarna satsa på idéer, innovationer, rekrytering, publik och sponsring. Han ger Häckens arbete med Gothia Cup och Elfsborg som exempel.

Jag håller helt med honom om vikten av idéer och innovationer och att det självklart inkluderar även de stora. Istället för att fokusera för mycket på intäktsfördelningen borde kanske även Tomas eget fokus ligga på att höja totala intäkterna. Jag menar, även om AIK får 10 miljoner till, så är det långt kvar till t ex FC Köpenhamn.

En riktig satsning kräver mycket mer pengar. Här har vi ett problem med en liten lokal marknad som inte är värd så mycket TV-mässigt. Varje omförhandling ger små summor som klubbarna sedan träter om. Kanske dags tänka om. Fixa en miljardär till en svensk klubb, som i Chelsea, Man City, PSG. Hitta en person som blir triggad av att ta en svensk klubb till Europatoppen. Ägandet kan säkert lösas på smarta sätt. Att satsa på engelska klubbar är ute, franska klubbar verkar nu vara inne och svenska klubbar kan vara nästa grej. Hitta någon som ser de värden som t ex AIK har och som man kan kommersialisera på global nivå. Varför inte skapa en hype kring en svensk klubb och sälja sändningsrättigheter till något avlägset land för dyra pengar? Svensk musik har ofta gått bra i Japan, varför inte svensk fotboll?

Forskningsointresse

Förra veckan träffade jag nationalekonomen Terry Robinson vid Manchester Business School. Jag var i staden i annat ärende men ville passa på att lyssna av vad de gör gällande Football Management forskning. Man skulle kunna förvänta sig en omfattande forskning då flera lag i världstoppen finns i närområdet. Så är dock inte fallet. Terry och några till pysslar lite, men sen är det stopp. Det är fascinerande att en av världens mest framgångsrika produkter – fotboll – röner så lite forskningsintresse från ekonomer o managementforskare.

En bunt artiklar kommer lastat…

artikelsidan har det nu tillkommit några forskningsartiklar. En om hur fotbollsarenors design har utvecklats över tid. Nu gäller den postmoderna arenan. En intressant artikel handlar om hur Manchester City försöker särskilja sig från Man United genom att hävda att de är det riktiga Manchester-laget. De mer siffermässigt lagda kan kika på Morrows artikel om hur man ska värdera fotbollsspelare på balansräkningen. Slutligen en artikel om Real Madrids rekryteringsstrategi, den med “galacticos”.