Har forskningen glömt Football Management?

I en populärvetenskaplig artikel publicerad i Svensk Idrottsforskning förra året (2010) rapporteras från en pågående översyn av forskning om Football Management. Rubriken är Har forskningen glömt Football Management? Det är få företagsekonomiska forskare i Sverige som intresserar sig för ledning av fotbollsklubbar. Det är som om området är bortglömt. Visst finns det en del enstaka artiklar om olika aspekter, men det är näst intill omöjligt att hitta forskning som tar tag i den grundläggande frågan: hur kan ledningen öka effektiviteten i klubben?

Läget är oroande. Tror vi att det är nödvändigt med forskning om fysiologiska aspekter av fotbollen, är det lika nödvändigt med forskning om ledningsarbetet. Särskilt intressant är det att det inte verkar finnas någon forskning om sådant som kreativitet, innovation, entreprenörskap eller organisationsförändringar – trots att det kanske är just det som behövs i många klubbar.

För mycket hjärta och för lite hjärna?

Qviding och Örgryte avbryter sina fusionsplaner. Qvidings ordförande förklarar det med “det är lite för mycket hjärta i föreningslivet och för lite hjärna”. Detta konstaterar man då man efter hela 2 veckors hårt arbete med fusionsplanerna “av respekt för de egna medlemmarna” avbryter arbetet. Ja, det var lite ironiskt med “hela 2 veckor”. Hur kan man få för sig att man skulle kunna åstadkomma en fusion på så kort tid? Visst förstår jag att tankar och visst arbete pågått lite längre tid än 2 veckor. Men det indikerar ändå en fullständigt orimlig föreställning om hur man genomför samgåenden/fusioner. Det här är komplicerade processer som tar lång tid.

Att förklara det med “för mycket hjärta och för lite hjärna” är att omyndigförklara spelare, publik, sponsorer osv till en sådan grad att det är näst intill provocerande. Motstånd i detta sammanhang är snarast sunt och ett tecken på hjärna.  Vidare, att det finns mycket hjärta är något positivt, det är snarast en förutsättning för en framgångsrik organisation. Kanske borde man förstå att det måste tas som utgångspunkt när man vill arbeta med förändringar. Det GÅR då inte att tro att man kan få med folk på radikala, revolutionerande förändringar på kort tid och genom ett TopDown-agerande. Det har inte med att är för lite hjärna hos “dom andra”, utan snarare en bristande insikt och förmåga hos de som tror på att det skulle vara möjligt – alltså föreningarnas ledningar.

Rejäla förändringar i Östers IF

Sedan Peter Kuno Johansson anställdes som klubbchef/sportchef i Östers IF har det hänt många saker, varav inte allt ännu blivit känt. Man verkar göra ett tydligt försök att återskapa den “klubb” man hade förr, bla genom att anställa ledare och spelare som varit där tidigare (se t ex Smålandsposten). Dialogen med supporterföreningen har förbättrats och ökat, så vitt jag vet. Det pågår utvecklingsarbete med bl a hemsida – där man verkligen legat efter – marknadssidan, stödstaben, med mera. Åtgärder vidtas också för att ännu lite mer jämställa herr och damfotbollen i klubben – även om mycket återstår.  Satsningen på tränarna på damsidan sticker ut i jämförelse med många andra klubbar.

Det som sker är intressant utifrån vad litteraturen om organisationsförändring brukar säga, att det tar lång tid att åstadkomma förändring. I fallet Öster har det gått mycket fort, på bara 2 månader har det hänt mycket och snart händer än mer.  Visst är inte det man kallar implementeringen färdig, men jag skulle nog ändå vilja beteckna det som sker som en radikal transformation, för att använda ytterligare ett teoretiskt uttryck. Sen ska man komma ihåg att det legat arbete bakom det som nu sker, under rätt lång tid. Så utifrån det perspektivet kanske förändringen ändå tagit lång tid. Frågan är då hur man kan förstå det faktum att det nu verkar “explodera”? Ja, man kan vända och vrida lite på detta och man kan så klart undra vad poängen är med det.  Med forskarglasögonen på är det dock intressant och viktigt att öka vår förståelse för hur förändring i idrottsföreningar kan gå till. Det är ju nämligen inte bara i Östers IF det finns behov av radikala förändringar.