Ekonomiska bekymmer…2

På en forskningskonferens nyligen frågade jag en forskare (Harald Dolles) om han såg spelare som en tillgång eller en kund till klubben. Han tittade förvånat på mig och sa att “They are an asset for the club”. En tillgång alltså.

Det verkar rimligt. Men det är en tillgång som klubbarna bevisligen inte bryr sig särskilt mycket om. Så fort de får pengar över så väljer de att köpa in nya tillgångar och “dumpa” de man redan har. Alternativet hade varit att satsa ännu mer på att utveckla/förfina/förädla de tillgångar man redan har.

Varför gör man då inte det? Tja, en möjlig förklaring enligt mig är att man i praktiken inte ser spelarna som tillgångar på det sättet. Och spelarna ser inte sig som tillgångar. Tvärtom ser de klubben som en tillgång… om den hjälper spelaren att hitta en ännu bättre klubb (och därmed följande bonusar/löner). Klubben är ett medel för spelaren att nå sitt mål. Vilket klubbarna förstår… och därför lägger lite lagom med kraft på att utveckla spelaren.

Förr var IFK Göteborg språngbrädan ut i Europa för spelare. Idag är det mer oklart vilken klubb som är bästa språngbrädan. Men, poängen är att det är inte självklart hur vi ska förhålla oss till fotbollsklubben som organisation: vad är tillgång, vad är medel och vad är mål? För vem och utifrån vilket perspektiv? Och vad innebär det för hur vi ska leda en förening?

Fortsättning följer.

 

Ekonomiska bekymmer…1

Det rapporteras nu om att även Umeå IK har ekonomiska bekymmer (vilket var en nyhet redan i augusti). Senaste gången man var i bekymmer var år 2010. Så längre än så höll inte den nya strategin. Klubbchefen anser att Svenska fotbollförbundet borde fördela pengarna annorlunda: mer till damfotboll. UIK:s ordförande erkänner dock att man inte skött sponsorförsäljningen som man borde. Man kommer därför skära i kostnaderna samtidigt som man anställt en sponsorsäljare.

Jag förvånas ibland över hur få säljare klubbarna har. Hur tror de att de ska kunna sälja om de inte har ordentligt med kompetent folk ute och bearbetar marknaden? Visst är det en investering som i utgångsläget verkar kosta pengar, men vad är alternativet?

Rose-Marie Febran, vice ordförande i förbundet efterlyser ett mer långsiktigt tänk både inom herr- och damfotboll. Det går inte att ha så små marginaler som många klubbar har idag. Det bekräftas av den lilla internationella forskning som finns: så fort det blir lite pengar över läggs det på spelarlöner/köp. Det kan aldrig bli en långsiktigt hållbar strategi. Men något är mycket konstigt kring hur ledning av fotbollsklubbar.

Fortsättning följer…

 

Dalsjöfors ännu ett exempel

För några dagar sedan lämnade Dalsjöfors GoIF in en konkursansökan till Borås tingsrätt. (se fler artiklar här, här, här och här och här)  Orsaken sägs vara ett underskott på 1,4 miljoner. Det är mycket tråkigt. Dock hade det kunnat undvikas. Låt mig få utveckla.

I SvFF.s analys av elitklubbarnas ekonomi år 2010 noteras att Dalsjöfors GoIF klarade att kvalificera sig till allsvenskan trots låga intäkter (934 tkr). Det anmärkningsvärda var väl dock egentligen att de gjorde det trots låga kostnader (905 tkr). Flera var lite överraskade över avancemanget, dels med tanke på lagets kvalitet, dels ekonomin. I konkurrerande klubbar gjordes analyser kring vad det skulle kosta att klara sig kvar i allsvenskan. I ett fall landade man på 4-5 mkr. Så stor var (är) skillnaden. Frågan var hur Dalsjöfors skulle kunna klara en sådan ökning? Visserligen ökade bidragen från EFD med ca 1 mkr, men ändå. Vi talar ändå om 2 mkr ytterligare.

Inte helt överraskande blev det en tuff vårsäsong. En poäng på 10 matcher och 41 insläppta mål. Grovt sett fanns det två alternativ. Det första var att satsa rejäla pengar på att värva in storstjärnor som definitivt skulle leverera. Enda chansen att hänga kvar var ju att ta ett antal skrällsegrar mot topplagen. Det andra alternativet var att inte värva, utan se detta år som ett läroår i allsvenskan. Låta de befintliga spelarna få nyttiga erfarenheter att ta med sig till damettan året efter och sedan ännu starkare komma tillbaka. I praktiken var ju chansen redan borta, och eventuella överblivna pengar kunde passa bra året efter.

Som utomstående betraktare kunde man förledas tro att klubben skulle välja det andra alternativet. Man hade ju legat förhållandevis lågt inför säsongen. Det var ju också en tuff resa att göra, rent ekonomiskt.

Förvånande nog valde dock klubben det första alternativet. Man börjar värva, först en VM-målvakt, sedan en back från Kanada, sedan från USA. För varje rapport satte i alla fall jag lite i halsen. Hur tänker man nu? Göra storsatsningar när loppet näst intill är kört? Nog för att det är bra med optimistiskt tänkande, men…? Eller hade de så bra ekonomi att de såg chansen att knipa dessa värvningar nu, för att sedan “springa hem” damettan kommande år? Eller var värvningarna gratis?

Tyvärr hjälpte inte värvningarna, det blev bara totalt 8 poäng. Säsongen i Allsvenskan gav ett redovisat underskott om 240 tkr, vilket inte är en katastrof sett till totala kostnader om 4,1 mkr. På ett sätt en imponerande ökning av omsättningen på bara ett år. Å andra sidan är -240 tkr ändå just en brist på 240 tkr. Och allt hänger på hur kommande år ser ut.

Tyvärr kan vi nu se att det inte såg bra ut. Ekonomin var inte god. De drömmar man haft om intäkter har inte slagit in, gapet till kostnaderna för stort.

Många tråkigheter kommer i och med detta och jag lider med föreningen. Det “tråkiga” är att det förmodligen hade varit möjligt att undvika detta. Bedömare talar om vanskötsel och dåligt ledarskap. Det ligger säkert något i det. Jag vill dock lyfta fram bristen på strategiskt tänkande som en förklaring.

Det är ju alltid lätt att vara efterklok. Inte desto mindre vet jag hur vi i Östers IF damfotboll resonerade just år 2010 och såg framför oss precis den utveckling som Dalsjöfors fick. Östers IF herrfotboll gjorde liknande felsatsningar för ett antal år sedan, då man råkade gå upp ett för tidigt. Forskning från elitfotboll i bl a England visar också på liknande berättelser.

Ett grundproblem är att man tänker för kortsiktigt, inte tillräckligt strategiskt. Fokus sätts på “nästa säsong”. Många har därmed svårt att acceptera en degradering när man väl fått ett aldrig så oväntat avancemang. Först pratar man om en långsiktig satsning… och sedan när det börjar se allt sämre ut, börjar paniken sprida sig och …. man börjar sprida pengar omkring sig.

Ett mer strategiskt tänkande hade varit att från början se året i allsvenskan som ett läroår och kanske till och med ett år som man kan skapa ett litet överskott – tack vare den kraftigt höjda EFD-bidraget – och sedan tänka sig år tre vara tillbaka i allsvenskan, starkare på alla plan. Då får man inte panik när poängen uteblir, utan accepterar helt enkelt situationen. För man ser ett annat mål än “klara sig kvar till varje pris”.

Jag märker dock att många har svårt med detta strategiska tänkande. De kan vara duktiga ledare och duktiga ekonomer utan att för den skull vara skickliga i strategiskt tänkande. Det kan därför vara användbart att ta in sådan kompetens utifrån när man befinner sig i utmanande (roliga, såväl som mindre roliga) situationer.

Jag betonar att detta är en utomstående betraktelse av Dalsjöfors GoIF. Kanske finns det helt andra och bättre förklaringar. Som tankemönster tror jag dock ändå det finns en del att reflektera kring här. Jag tror att dylikt strategiskt tänkande är ett, av flera möjliga sätt att undvika fler konkurser för föreningar som vill uppåt. Det gäller dock att få med alla centrala aktörer på strategin: spelare, tränare, styrelse, sponsorer…. Så att exempelvis sponsorer inte sticker efter ett år. För då är ju hela satsningen meningslös från början. Eller hur?

 

 

Uppsats: Affärsutveckling

För några år sedan skrevs en uppsats om affärsutveckling av allsvenska fotbollsklubbar (Lindgren m fl, 2006, se uppsatssidan). Författarna avser kartlägga hur klubbarnas affärsutveckling bedrivs, analysera förutsättningarna för deras möjligheter att affärsutveckla verksamheten och identifiera vilka möjligheter till affärsutveckling som finns samt eventuella problem dessa kan medföra. Det är en ambitiös ansats som de väl i praktiken inte riktigt klarar av att fullfölja fullt ut. Trots det, som läsare får man en liten inblick i hur AIK, Djurgården och Hammarby tänkte kring dessa frågor vid tiden för studien.

Författarna anser att klubbarna i grunden behöver diskutera hur branschstrukturen ser ut och vilken bransch de faktiskt verkar i. En frågeställning i studien är om klubbarna tänker i termer av affärsidé. Svaret är nej. Detta, tillsammans med konstateranden som att den sportsliga fotbollsverksamheten ses som huvudprodukten och att man är förhållandevis dåliga på att segmentera sin publik, indikerar utvecklingspotential. Genom att tydliggöra vilken bransch man är i och formulera en affärsidé som omfattar hela verksamheten kan förmodligen en bättre integrering uppnås. Nu spretar verksamheten med avseende på att en del görs mot en odefinerad publikkund och en del görs mot sponsorer. Författarna är inte riktigt tydliga mot hur detta skulle kunna se ut, utan nöjer sig med att se några möjligheter, såsom att skräddarsy erbjudanden till marginalkunder såsom barnfamiljer (där jag förmodar att man menar småbarnsfamiljer). Vad jag själv tycker man kan fundera på är om det är möjligt att formulera ett erbjudande som är samma, oavsett om vi pratar om en visst publiksegment eller sponsorsegment. Svaret är enligt mig jakande, men man behöver då formulera det lite mer abstrakt och eventuellt också i upplevelsetermer (såsom t ex Pine & Gilmore diskuterar det i sin bok The Experience Economy). Hur jag tänker mig detta tänker jag återkomma till lite längre fram.

Strategisk utveckling

Hade häromdagen en diskussion om strategisk utveckling. Det var den inte helt ovanliga frågan om hur styrelsen kan/ska göra när herrseniorerna vill satsa uppåt. Det är inte lätt att avgöra det. Kommer tex ungdomsverksamheten få finansiera detta och med hur mycket? Vad händer med ev damfotboll? Hur ser det ut om 5 år? Kan man fylla på med egna produkter då eller blir det allt mer att värva utifrån?
En brist är ofta att man inte tänker tillräckligt långt fram. Vad har dessa handlingar för konsekvenser på 5-10 års sikt? Är vi beredda att hantera dessa? För det är lätt att satsa hårt 1-2 år, en annan sak att bygga en organisation som blir livskraftig på lång sikt. Risken är att man lämnar “ruiner” efter sig. Hur tänker ni i er klubb kring detta?

Lite mer nyans, tack.

AIK säljer nu T Bangura för runt 30 miljoner. Kommentarerna haglar. En del grattar, en del är sura för att man nu tror AIK slängt bort guldchansen. Patrik Sjögren i Aftonbladet är kritisk och väljer på journalistvis att bara se två strategiska alternativ för allsvenska klubbar: antingen säljer man så fort man får fram en “stjärna” eller så behåller man dom och riskerar en rejäl smäll om man misslyckas. Han jämför med att gå “all in” på ett casino. Han jämför med MFF och säger att de gjorde det senare. Han glömmer dock att man faktiskt sålt G Molins och att man har högst eget kapital (78 mkr) mot AIK:s 2,8 mkr och näst bäst konsolideringsgrad (109 %) jämfört med AIK:s 5%. Detta trots att MFF gick 30 mkr back 2010. MFF går alltså inte “all in”, utan har gjort en rätt balanserad satsning. Detta ser jag som ett tredje strategiskt alternativ, ett som är bättre än att gå “all in”.  

Som argument för att allsvenska klubbar ska gå “all in” ger Patrik Sjögren att de annars kommer falla ner i avgrunden och att allsvenskan kommer bli ren farmarliga. Några invändningar: är inte allsvenskan redan “i avgrunden”? Är vi inte redan en liga som främst försörjer andra ligor, som t ex den danska och holländska?  Vidare, alla lag, även de i Premier League, måste sälja spelare ibland, även om de inte vill och även om de tappar i slagstyrka. Framgång bygger man inte på att inte sälja. Däremot måste man självfallet ha en strategi för rekrytering som balanserar försäljning. Det är dock en annan sak.

Det är också en annan sak att ha en långsiktig strategi för hur man ska bygga kapital som gör att man kan göra en balanserad satsning. I strategin måste självfallet ingå att man gör affärer  som ger överskott som investeras i nya “projekt” som senare ger nya överskott. I en seriös strategisk satsning vore det konstigt om man inte avsatte rejäla pengar på att hitta och utveckla talanger. Att inte göra det är inget argument för att gå “all in”. Slutligen så tror jag det finns en hel del möjligheter till spännande affärsutveckling som klubbarna idag inte “ser”. Men då gäller det att ta hjälp av den kompetens som finns i affärsvärlden och inte lyssna för mycket på journalisters onyanserade röster.

Snart EM-dags

 I dessa VM-tider känns det lite avlägset att tänka på EM. Herrarnas EM 2012 alltså. Men det är faktiskt bara ett år kvar, sedan kan vi få åka till Polen och titta på… ja, förhoppningsvis Sverige. Just nu ligger vi bra till som bästa 2:a. Även om vi förlorar mot Holland ser det ljust ut. Se en mer utförlig uträkning om detta om du följer länken ovan. Men det gäller förstås att vinna resterande matcher. Här är jag lite bekymrad över anfallsalternativen jämte Zlatan Ibrahimovic. Elmander fungerar bara mot en viss typ av motstånd. Toivonen tycker jag har varit blek. Berg… Ja, tidigare trodde jag på honom, men nu är jag mer tveksam. Kanske ska Wernblom in där bakom Zlatan?

 Egentligen hoppas man på att det ska blomma ut någon ny stjärna. Det är dock inte så lätt för svenska anfallare att slå sig fram då många allsvenska lag satsar på utländska spelare. Det är säkert bra på kort sikt. Samtidigt undrar jag lite över en klubb som GAIS. Visst är det roligt att de har tillgång till sådana anfallare. Och visst går det lite bättre än det gjort tidigare säsonger. Men vad är målet? Vinna allsvenskan och kvala till Champions League? Sen då? Tror man att man kan bygga ett lag som gång på gång utmanar de etablerade klubbarna? Vore det inte mer strategiskt att sikta på mitten/undre halvan och jobba mer med egna produkter? Varför inte satsa på att bli duktiga på just anfallsspelare? Så kan någon annan klubb, t ex Kalmar FF, bli duktiga på att ta fram försvarare? Nåväl det finns säkert en fin plan, både i GAIS och de andra klubbarna. Men lite undrar man ju hur det ska bli. Sen. Efter Zlatan.