Ekonomiska bekymmer…2

På en forskningskonferens nyligen frågade jag en forskare (Harald Dolles) om han såg spelare som en tillgång eller en kund till klubben. Han tittade förvånat på mig och sa att “They are an asset for the club”. En tillgång alltså.

Det verkar rimligt. Men det är en tillgång som klubbarna bevisligen inte bryr sig särskilt mycket om. Så fort de får pengar över så väljer de att köpa in nya tillgångar och “dumpa” de man redan har. Alternativet hade varit att satsa ännu mer på att utveckla/förfina/förädla de tillgångar man redan har.

Varför gör man då inte det? Tja, en möjlig förklaring enligt mig är att man i praktiken inte ser spelarna som tillgångar på det sättet. Och spelarna ser inte sig som tillgångar. Tvärtom ser de klubben som en tillgång… om den hjälper spelaren att hitta en ännu bättre klubb (och därmed följande bonusar/löner). Klubben är ett medel för spelaren att nå sitt mål. Vilket klubbarna förstår… och därför lägger lite lagom med kraft på att utveckla spelaren.

Förr var IFK Göteborg språngbrädan ut i Europa för spelare. Idag är det mer oklart vilken klubb som är bästa språngbrädan. Men, poängen är att det är inte självklart hur vi ska förhålla oss till fotbollsklubben som organisation: vad är tillgång, vad är medel och vad är mål? För vem och utifrån vilket perspektiv? Och vad innebär det för hur vi ska leda en förening?

Fortsättning följer.